Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FANNY CHURBERG - Vid konstens härdar i Düsseldorf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Diisseldorj d. 28 okt. 1867.
»... Jag liar nu en månad varit in die Fremde. Ännu har jag
dock icke kommit mig till min rätta sysselsättning, men ateljé
och rum där bredvid har jag dock redan hyrt. Min bl. lärare Carl
Ludwig, en ung, stor konstnär, i min vilda natursmak, kommer de
första dagarna av novemb. och då! — Hittills har jag kopierat en
hans ritning i hans systers ateljé — men utan lärare, hos
främmande — det har ej gått med lust. Men jag längtar, längtar till
eget och känner att dä kommer också lust, fast jag blir ensam som
råttan i fällan. Ludwigs bestå av en änka, fattig, varm, god, med
klart förstånd och fin känsla och 4 barn. Två söner och två döttrar.
Den äldre Augusta är genremålarinna, hon karaktäriseras bäst av
sina egna ord med kraft uttalade och med strålande blick: Kraft
und Sonne! Den yngre Julie är poet och en tiichtig sådan och
dessutom en den älskligaste fula varelse man kan tänka sig. Hos henne
finnes också Kraft und Sonne och förstånd och hjärta. Jag
besökte dem egentligen för att göra förfrågningar om brodern, men
vi voro genast som gamla bekanta [så] att det ej kom annat i fråga
än att fortsätta bekantskapen, som nu blivit intim.
Jag har förut aldrig sammanträffat med människor, som genast
stått så i deras verkliga dager för mig som dessa. De upprepa också
ofta, huru de genast tyckte sig ha genomläst mig och nu finna att de
läst rätt — d. v. s. min karaktär motsvarar deras föreställningar.
Jag resonerar fritt med dem i alla ämnen och vet redan på
förhand att deras tankar äro mina, om ej den enas så den andras av
systrarna.
De hava fått mindre av skolvetande än vi i Finl., men de hava
sett världen med en forskande blick, de hava på egen hand studerat
så att de äro riktigt — lärda. Deras kunskap är levande! Nej, jag
märker att jag ännu ej kan beskriva dem, jag gör konturerna för
vassa och fattiga. Alltnog, hos dem har jag nu mycket, kan besöka
dem när jag vill och rådfråga dem i vad jag vill. Av Julie har jag
fått ett häfte med hennes dikter å la Fänrik Stål.
Med Ludwigs var jag nu en eftermiddag till en skog här i
närheten (skog med 4 restaurationer), där sammanträffade vi med en
poet Bund och hans fru — poeten var exalterad, deklamerade den
ena lilla poesin efter den andra och vi — njöto. När vi åtskildes
inbjöd han Ludwigs och mig till sig till söndag aft. kl. 5 redan. Vi
gingo — med vilka känslor — jag — kan du tänka dig! Tacksamhet
för den vänliga inbjudningen och värme för poeten — den förstes
tröskel jag skulle beträda. Han kunde vara litet mindre varm, eljes
är han bra, frun tycker jag mera om — lugn och klar — han kan ej
skriva andra raden i en poesi, om ej hon läst den första — de äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
