Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FANNY CHURBERG - Vid konstens härdar i Düsseldorf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fullkomligt ett, utan barn. Han föreläste första akten av ett drama
(som han arbetat på sen sex år) ur polska historien — ja, du kan ej
tro huru det kändes att höra poeten läsa sitt eget, sköna verk och
sitta med rågade fat av druvor och päron framför sig och väggarna
fulla av stora mästares tavlor omkring sig. Kl. 10 kommo vi
därifrån, jag med löfte att snart åter besöka dem. På en konsert var jag
också, uppförd av landsm. Waenerberg, såsom deltagare. Denne
är en äkta Junge. Pratar och skämtar och är ej just riktigt trevlig
— jag ville ha halt och hållning.
Liljelund har jag blott blivit presenterad för, han är av de
frunt. skygga — tror vi skulle bliva goda vänner. Han ser så lidande
ut — drar sig ock fram utan egna medel. Skall ock nu som bäst
vara alldeles utan pengar, jag sitter med 200 rub. på fickan — du
vet ej hur det kännes — jag vet ej om jag borde hjälpa honom eller
ej — oanmodad dock. Si det är kärlek till konsten! han skall vara
’lovande’.
D. 9 nov. Var i går bjuden till Ludwigs pa Bunds, han föreläste
andra akten av dramat. Min lärare är kommen och har redan varit
hos mig ett par gånger, jag arbetar redan på den tredje ritningen.
Han är helt ung — 27 år, ’ogift’, ’hygglig’, ’älskvärd’, ’vacker’?
huru man tar det— han har ett intressant yttre utom att han
ständigt blinkar med ögonen. Poetisk, svärmisk, varm och barnsligt
öppen. Där har du ännu mera till än du på förhand redan fruktade.
Men mig skall han ej bli farlig — jag känner mig ogenerad i hans
sällskap. När jag flyttade in i detta kvarter bredvid Ludwigs,
möttes mina ögon strax vid inträdet här av 3 blomkrukor, 2
likadana blommande blommor på ömse sidor om en stadig
växt utan blom, i den fann jag en papperslapp med följande
vers:
Das Stublein ruft — Willkommen dir! — Gesegnet sei — Dein
Eingang hier! — Des Nordens Kind — Am Rheines Strand —
Ver-misse nicht — Dein Heimathland! — Es schlägt das Herz, — In
Sud und Nord, — Die Liebe bliiht, — So hier wie dort!
Stilen var förvänd! Versen var av fr. Ludwig, men om dess
plats i blomman skulle anspela på brodern, vet jag ej. När jag
tackade modern för de blommor hon och hennes döttrar skänkt mig,
sade hon sig ej veta vad hennes döttrar gjort?
Romantik överallt! Jag tror dock att han älskar en, som
systrarna ej tycka om — jag har fått smått nys därom, men mig tror
jag de ville utse till svägerska ...
Ja, Hanna — ibland tänker jag: nog hade du ändå mod, som
vågade dig hit! och åter tänker jag: det hade kunnat annat vara
och tillbaka ville jag ej fara, även om mycket gott väntade mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
