Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - MARIA WIIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tagen av att sammanfoga krossade äggskal. Ämnet för
framställningen hade målarinnan fått en dag, då hon som vanligt
åt frukost i sin ateljé och efter maltiden såg sin lilla modell
ivrigt sysselsatt med det konstiga problemet. Tavlan
exponerades på Salongen 1S82, här hemma blev den aldrig utställd,
emedan den i Paris fann en köpare från Amerika.
En annan tavla, som Maria Wiik likaledes ställde ut pa
Salongen 1882, var ett porträtt av hennes äldre syster Hilda.
Denna lilla fina karaktärsbild är ett av de yppersta porträtt
hon målat och vittnar både om hennes livfulla inlevelse i den
uppgift hon ställt för sig och om den förmåga hon redan
vunnit att med sin pensel i linjer och färger behärska det
material, genom vilket hon under sitt livs oavlätl.iga konstnärliga
arbete skulle vinna uttryck och utveckling för sin egen
personlighet. Porträttet av Hilda Wiik målades 1881 hemma i
Helsingfors i Marias ateljé i familjens villa i Brunnsparken
och medfördes sedan av målarinnan till Paris.
Till sommaren 1882 vände hon åter hem, där hon stannade
hela hösten och förra delen av vintern 1883, ivrigt upptagen
av sitt arbete, varjämte hon även undervisade några
privatelever i målning.
Jämte några porträtt, utförda dels i oljefärg, dels med
pastellkritor, målade hon nu en större duk, som hon kallat
»Karderskan» och som framställer en ung flicka kardande
ull. Såsom kamrat i ateljén hade hon Helene Schjerfbeck,
som även vistades hemma denna vinter och höll på med en
stor tavla. Då de båda konstnärinnorna fått var sin tavla
färdig, begåvo de sig i början av mars till Paris och förde
tavlorna med sig i förhoppning att få dem utställda på årets
Salong.
Det var energiskt gjort. En lång resa vintertid är ju intet
nöje och deras färd, som gick över Petersburg, var både
tröttande och besvärlig. Men sin mödas lön fingo de, då deras
tavlor antogos av utställningens jury. Och sä voro de ju nu
själva åter i Paris — målet för så många konstnärers åtrå
och heta längtan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
