Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - MARIA WIIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kända modeller, ofta använda av dem bland våra konstnärer,
som någon tid uppehöllo sig i Pont-Aven.
Men i allmänhet existerade nog varken hos den vuxna
befolkningen eller hos barnen nagra välvilliga eller
respektfulla känslor för främlingarna, som gingo omkring med
målarskrinet i handen och den lilla tältstolen på armen. Man ville
visserligen gärna ha de pengar, som främlingarna förde med
till orten, men eljes föreföll det nog som om främling och
fiende här varit bra nog liktydiga begrepp. Mången gång
kunde det hända att, då någon av de främmande
konstnärerna på gatan gick förbi en skock pojkar, plötsligt bakom
hans rygg några gälla pojkröster skreko: »chien anglais!»,
medan stenar susade kring honom. — Alla främlingar ansågos
självfallet vara engelsmän.
Maria Wiiks mest betydande arbete under hennes vistelse
i Bretagne blev den stora friluftstavla, som hon målade i
Pont-Aven och kallade »Ett hinder».
1 tavlans förgrund står en liten gosse med sin lilla kärra
framför en gärdesgård av stora stenar. Med ryggen vänd
mot åskådaren håller han huvudet litet nedåtlutat, men
lyfter den vänstra armen upp mot sitt bortvända ansikte.
Han gör det för att avtorka sina tårar och orsaken till dem
är att han inte förmår komma över det höga stängslet upp till
den andra sidan, där en liten flicka sticker fram sitt leende
ansikte. Hon räcker ut sina båda små armar för att hjälpa
gossen, men armarna äro alltför korta, det finnes ingen
möjlighet för henne att hjälpa den lilla kamraten över hindret.
Ämnet för framställningen är endast en obetydlig liten
episod ur barnavärlden och det dagliga livet, målarinnan har
måhända sett den eller någonting liknande under sina
vandringar i den lilla staden eller dess omnejd. Men huvudsaken var
ju heller icke den lilla historien; det väsentliga och mest
betydelsefulla var att bilden framträdde som friluftsmålning.
Färgen är frisk och utförandet säkert vid behandlingen av
terrängen, där den lilla gossen blivit inställd i grönskan mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
