Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - MARIA WIIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
största delen är av keltiskt ursprung, använde sitt eget
språk, ännu på 1880-talet funnos där äldre personer, som
varken talade eller förstodo franska. På den tiden buros
allmänt både av gamla och unga de vackra bretagneska
folkdräkterna, en fröjd för målarögon: kvinnorna hade
veckrika mörka kjolar, stora vita kragar och huvudet inramat
av den skira vita mössan, allt mer eller mindre prytt av
spetsar och broderier; till männens dräkter hörde knäbyxor och
den korta svarta jackan med den vita kragen kring halsen,
därtill för allesamman, både män, kvinnor och barn, träskor
på fotterna. Såväl folklivet som naturen kunde här ge
målaren rikt utbyte, och genom havets inverkan voro vintrarna
i allmänhet så milda att konstnärerna även vintertid kunde
sitta ute och arbeta.
Det var till Bretagne Maria Wiik styrde sin färd, då hon i
början av juli 1883 bröt upp från Paris. Hon vistades dels i
den lilla kuststaden Concarneau, dels i den ett stycke längre
inåt landet liggande lilla staden eller byn Pont-Aven. Även
Helene Schjerfbeck följde med till Bretagne, där de båda
konstnärinnorna sedan stannade under sommaren samt hela
hösten och vintern — huvudsakligen vistades de i Pont-Aven.
Bretagne uppsöktes — som sagt — vid denna tid av talrika
konstnärer av olika nationalitet. Livet här i den avlägsna
landsbygden gestaltade sig ju i flere avseenden gynnsamt
för deras arbete. Dagarna kunde från morgon till kväll
utnyttjas för arbetet med pensel och ritstift, under måltiderna
kunde man sammanträffa med sina vänner vid matborden
och på kvällarna gavs det sedan ny möjlighet att tillbringa
en stund i sällskap med yrkeskamrater.
Några svårigheter att finna modeller mötte vanligtvis
inte heller. Gamla män och kvinnor skaffade sig gärna en
liten inkomst genom att »posera» för konstnärerna. Och bland
de talrika smutsiga och okynniga barnen, som drevo omkring
på vägar och stigar, funnos flere ypperliga modeller, ifall
de kunde infångas och tämjas. Den lilla gossen Tamec och den
lilla pratsamma och roliga flickan Fine voro övade och väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
