Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Trimalkios middag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Trimalkios middag 77
»Låtsa nu, att ni är bjudna på min begrafning.»
Redan detta var ju högst osmakligt, men än värre
skulle det bli. I sin vidriga fylla hittade Trimalkio
på en ny förlustelse: han lät kalla in hornblåsare,
sträckte ut sig i hela sin längd på soffan, kringbäddad
med kuddar, och sade:
»Föreställ er, att jag är död, och låt höra något
vackert.»
Hornblåsarna stämde upp en begrafningsmarsch.
Särskilt en af musikanterna — han tillhörde
begrafningsentreprenören, en af de hyggligaste i sällskapet —
blåste så väldigt, att han väckte hela kvarteret.
Nattvakterna, som patrullerade i närheten, trodde, att
elden brutit lös i Trimalkios hus, och de kommo
instörtande genom porten med yxor och vattenämbar,
såsom deras plikt var.
Vi begagnade det gynnsamma tillfället, smeto ifran
Agamemnon och flydde som om det verkligen varit
eldsvåda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
