Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Himlens dom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jag är säker på att ingen av oss tänkte på att
visa någon ohövlighet mot översten. Det nöje han
beredde oss genom sin förevisning av bilderna var
ofantligt, och det var mycket älskvärt av honom att
underhålla oss med dem. Jag själv — hm — jag var här
inne i rummet hela tiden — utom en kort stund, då jag
var ute i takträdgården. Men jag såg ingen där —
utom — — —
Nu steg Chan fram.
— Vad mig beträffar, var jag övermåttan ofantligt
intresserad av bilderna. Men för ett ögonblick
önskade jag vara ensam för att i min själ upptaga de
storartade tavlor, som för mig på den vita duken
framtrollats. Därför beträdde också jag takträdgården och
träffade där på mr Kirk. Under en stund uttala vi vår
utomordentliga beundran för den högt frejdade överste
Beetham — för hans okuvliga, underbara mod, hans
stora lätthet att utvägar finna, de tjänster han gjort
den hela mänsklighet. Och sedan rusar vi tillbaka för
att icke förlora något mera av det underbart
intressanta. (Här gjorde han ett kort uppehåll, men fortsatte
strax därpå.) Men innan jag återigen intar sittande
ställning, blir jag besvärad av buller i hallen. Då rusar
jag ut dit i avsikt att tysta ned och får då se — — —
— Ja — hm — bilderna var ju underbara, inföll nu
Carrick Enderby. — Det var ofantligt roligt att få se
dem. Men det är nog riktigt, att jag gick ut i trappan
för att röka en cigarrett — —
— Carry, din dumbom! Ja, det förstås, att du skulle
göra det! utropade hans hustru.
— Men hör nu — varför skulle jag inte göra det?
Jag såg alls ingenting därute. Och det fanns då inte
heller någonting att se. Våningen inunder var alldeles
tom och öde. (Han vände sig nu till miss Morrow.)
Vem som än begick det ohyggliga dådet, så försvann
den utför brandstegen. Ni har ju redan hört, att — —
— Javisst, det har vi redan hört — av er hustru,
inföll Chan och växlade en vältalig blick med miss
Morrow.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
