- Project Runeberg -  Charlie Chan's triumf /
71

(1938) [MARC] Author: Earl Derr Biggers Translator: Märta Isberg - Tema: Detectives
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Rösten i hytten bredvid

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Jag ber om ursäkt, men jag tror ni är offer för
mycket naturlig villfarelse, svarade Chan.

— Men — men vad menar ni med det?

— Jag befattar mig inte med denna sak,
underrättade Chan honom mycket lugnt.

— Ni menar väl inte att —

— Om tre timmar försvinner jag bort genom
Gyllene Porten.

Rankin riktigt kippade efter andan.

— Gode Gud, jag visste förstås, att ni hade haft för
avsikt att resa nu, men jag antog — Vad tänker ni på,
människa? Det här är ju det viktigaste, som hänt här
alltsedan den stora eldsvådan. Sir Frederic Bruce —
det är ju en internationell katastrof! Jag hade trott,
att ni skulle ta emot det med uppräckta händer.

Rankin reste sig upp från sin plats i soffan.

— Jag kan då sannerligen inte begripa er. Ni är
så fast och orubblig som en klippa. Jag får önska er
en angenäm resa. Och om det här mordet någonsin
blir utrett, så hoppas jag, att ni aldrig får höra talas
om det.

Chan log ett brett leende, tydligen mycket road.

— Jag uppskattar högeligen era vänliga
önskningar. Farväl, och mina bästa välönskningar för eder
framgång.

Han tittade efter journalisten, då denne rusade från
vestibulen ut på gatan, och gick sedan upp på sitt rum
och avslutade sin packning.

En blick på klockan sade honom, att han hade gott
om tid, och han gick därför ner till kineskvarteren
för att säga farväl till sin kusin. När han återvände
till hotellet för att hämta sina resväskor, var miss
Morrow där och väntade på honom.

— Vilken lycklig tur! Än en gång belönas jag med
att få se ert högst intressanta ansikte, sade han.

— Ja, jag var helt enkelt tvungen att träffa er igen.
Förste stadsfiskalen har lagt hela den här saken i
mina händer, och detta är väl det förnämsta tillfälle

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Oct 25 01:56:32 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/triumf/0073.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free