- Project Runeberg -  Charlie Chan's triumf /
87

(1938) [MARC] Author: Earl Derr Biggers Translator: Märta Isberg - Tema: Detectives
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VI. Kirks nye gäst

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Nej, det var han inte.

— När ni gick ut från kontoret, brast ni i gråt.
(Återigen ryckte den unga flickan till och rodnade
starkt.) Var det därför att ni fick se Sir Frederic, som
ni grät?

— Å, nej då! utropade miss Barr med en smula mer
kraft och livlighet, än hon visat förut.

— Nå, vad var det då, som kom er att gråta?

— Det var — en helt och hållet personlig
angelägenhet. Inte behöver jag väl närmare förklara den
saken?

— Det är jag rädd för att ni måste göra. Det här är
ju en mycket allvarlig sak, förstår ni väl, sade miss
Morrow.

Men den unga flickan tvekade alltjämt.

— Nåja — jag — —

— Tala om allt vad som hände i förrgår kväll!

— Nå — det var inte det, att jag fick se Sir
Frederic, som kom mig att gråta. Det var — därför att jag
inte fick se någon annan, började den unga flickan.

— Därför att ni inte fick se någon annan? Var god
och förklara den saken!

Lila Barr tog impulsivt ett steg fram mot miss
Morrow.

— Ja, jag skall tala om det för er. Jag är säker på,
att ni kan förstå det. Mr Kinsey — det vill säga —
mr Kirks sekreterare och jag — vi är — ja — ja, vi är
på sätt och vis förlovade. Varje kväll väntar mr
Kinsey på mig, och så går vi och äter middag tillsammans.
Sedan följer han mig hem. I förrgår hade vi grälat en
smula — bara om någon liten dum småsak — ni vet
ju hur det kan vara ibland —

— Jag kan tänka mig det, sade miss Morrow, i
mycket allvarlig, nästan högtidlig ton.

— Det var verkligen om rakt ingenting. Jag
väntade en lång stund den kvällen, och han kom inte och
hämtade mig. Och då tänkte jag, att jag kanske ändå
haft orätt. Jag svalde min stolthet och gick för att
söka upp honom. Jag öppnade dörren till mr Kirks

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Oct 25 01:56:32 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/triumf/0089.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free