Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Grumligt vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
person sysselsatte mina tankar. Alldeles ofelbart
måste jag fara till lilla Barry Chan med båten nästa
onsdag.
— Det hoppas jag, att ni kan få göra. Det är inte
många män, som är så hängivna sina familjer nu för
tiden som ni, sade miss Morrow med ett vänligt leende.
— Å, ni förstår det icke! Ni människor här på
fastlandet — jag märker vad hemmet för er betyder. Det
är en våning, som inte är privat, en håla, i vilken ni
dyker in, när bal eller biltur är slut. Men vi kineser
är helt olika er. Ännu hålla vi fast vid sådana
omoderna saker som kärlek, äktenskap och hem. Hemmet är
helig fristad, helgedom, till vilken vi draga oss tillbaka
och där husfadern är överstepräst och eldarna brinna
klart på altaret, sade Chan.
Miss Gloria Garland trädde nu in i det yttre
kontorsrummet, och Kinsey förde in henne i det mellersta
rummet. Hon var inte fullt så bländande i det
grymma, kalla dagsljuset, som hon varit vid middagsbordet
med dess belysning av levande ljus. Det syntes rynkor
vid hennes ögon, och bakom det tjocka sminket
framträdde tydligt de härjningar, som åldern redan
åstadkommit i hennes ansikte.
— Ja, här är jag nu, mr Kirk, sade hon. — Å, miss
Morrow — och mr Chan också! Jag ser alldeles
förstörd ut, det vet jag. Den där händelsen i går kväll
upprörde mig förskräckligt. — Sir Frederic var ju en
så intagande människa. Har — har man fått reda på
någonting redan — funnit någon liten ledtråd?
— Inte mycket ännu. Men var god och sitt ned,
svarade Kirk.
— Vänta ett ögonblick bara! Jag måste hämta
intendent Flannery, sade miss Morrow.
— Låt mig gå, jag ber, sade Chan och skyndade ut.
Han sköt upp dörren till det andra kontoret, som
innehades av Kalkuttas Importaktiebolag. Där stod
intendent Flannery alldeles röd i ansiktet och
tydligen mycket förargad, och Lila Barr satt mitt framför
honom, återigen upplöst i tårar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
