Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. Grumligt vatten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Var så snäll och börja inte med den stund, då ni
steg upp för att gå er väg, utan börja från allra första
början, om jag får be!
— Gott. När jag sa, att jag aldrig träffat Sir
Frederic Bruce förrän i går kväll, så talade jag sanning.
Jag hade just stigit ur hissen och gick tvärs över
förstugan fram till trappan, då dörren till den här
kontorsvåningen öppnades, och en herre syntes på
tröskeln. »Ni är visst miss Garland, tror jag?» sade han.
Och jag svarade, att jag hette så, och då sa han, att
han var Sir Frederic Bruce och gäst hos mr Kirk och
att han önskade få ett samtal — ett viktigt samtal —
med mig ensam, innan vi sammanträffade där uppe.
— Ja, fortsätt!
— Ja, det föreföll ju litet konstigt, men han såg så
fin och förnäm ut, att jag kände, att det måste vara
fullt juste, och därför följde jag honom hit in. Han
talade lite hit och dit ett par minuter eller så, men
sedan kom han då till huvudsaken.
— Jaha — det är just det vi väntar att få höra. Vad
var då huvudsaken? sade miss Morrow med ett litet
leende.
— Han — han ville fråga mig om någonting.
— Jaså. Vad då om?
— Jo, han ville fråga mig, om jag med säkerhet
skulle kunna känna igen en ung flicka, som försvann
för många år sedan. En ung kvinna, som bara gled
bort i nattens mörker och som man aldrig hört av
sedan.
En djup tystnad följde på dessa ord. Sakta tog Chan
ett par steg fram mot aktrisen. Barry Kirks blickar
riktades med spänt intresse på Gloria Garland. Till
och med intendent Flannerys strama hållning
uttryckte intensiv uppmärksamhet.
— Jaså. Och varför trodde Sir Frederic, att ni
skulle kunna identifiera den unga flickan? frågade miss
Morrow mycket lugnt.
— Därför att jag var hennes bästa vän. Jag var
den, som sist såg henne den kväll hon försvann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
