- Project Runeberg -  Charlie Chan's triumf /
113

(1938) [MARC] Author: Earl Derr Biggers Translator: Märta Isberg - Tema: Detectives
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Boyscoutens goda gärning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


— Borta! Då har jag tyvärr kommit för sent!
Skulle ni vilja vara så oändligt vänlig och säga mig
vart han for? sade Chan, vars ansikte fått ett mycket
modfällt uttryck.

Nu blev Henry Li med ens mera försiktig.

— Han försvann härifrån för att sköta sina egna
affärer, som inte på minsta vis angår mig.

— Naturligtvis inte. Men det är en stor, bedrövlig
skada. En av mina vänner, en amerikansk herre, som
skall bege sig av på mycket lång, äventyrlig resa,
skulle velat ha honom med sig. Ersättningen skulle
ha blivit obeskrivligt frikostigt tilltagen.

Li skakade på huvudet.

— Det förslaget skulle inte ha varit lockelse för
Gung. Han är upptagen på annat sätt.

— Ja, visst ja. Han är således fortfarande kvar i
överste John Beethams tjänst?

— Det är han nog.

— I alla fall skulle vederlaget i detta andra
uppdrag ha blivit övermåttan stort. Men det är kanske så,
att han är mycket trofast mot överste Beetham — en
trofasthet, som befästs alltmer under många år. Jag
försöker att räkna ut det, men jag kan det inte. Huru
länge är det, som er hedervärde kusin varit i överste
Beethams tjänst?

— Länge nog för att befästa hans trofasthet, såsom
ni nyss sade, svarade Li, som tydligen ej ville ge några
bestämda uppgifter.

— Kanske femton år? framkastade Chan.

— Det kan ju hända.

— Eller till och med ännu längre?

— Ja, det vet jag ingenting om.

Chan nickade gillande.

— Att när man vet något, veta att man vet något,
och att, när man inte vet något, veta att man inte vet
något — det är sann kunskap, såsom mästaren sade.

Han rörde nu litet på foten, och då ryckte det
häftigt i hans feta ansikte, som om det gjorde mycket
ont.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Oct 25 01:56:32 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/triumf/0115.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free