Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VIII. Boyscoutens goda gärning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Vad är det ni försöker göra — tänker ni lura
mig. Den foten är ju inte skadad alls, sade han mycket
förargad.
— Jag sade ju, att skadan var av allra minsta slag,
svarade Chan.
Härvid kastade han en hastig blick på Henry Li, i
vars ansikte nu syntes en min, som om han
fullkomligt förstått hela episoden.
— Fem dollars, om jag får be, sade doktorn i sträng
ton.
Chan drog fram sin portmonnä och räknade upp
pengarna. Ehuru det var rätt svårt att låta bli att titta
bort mot gossen, undvek han dock att göra det.
Den unge amerikanen gick tvärt sin väg utan några
ceremonier, och Chan drog på sig strumpan och skon
och reste sig därpå upp. Då hans värdighet ju
fordrade, att han alltjämt skulle söka uppehålla bedrägeriet,
så haltade han nu mycket tydligt.
— De där vita djävlarnas läkare är då alltid
likadana. Allt vad de kunna är »Fem dollar, om jag får
be», sade han i dyster ton.
Henry Li såg skarpt på honom.
— Jag drager mig nu till minnes, att det var en
annan person, som kom hit och gjorde frågor om Li
Gung. Det var en engelsman — en storväxt karl. De
är kloka och modiga — de där engelsmännen —
alldeles som rövare mitt i kulregn. Var det inte hans
död jag läste om i dagens tidning?
— Jag vet ingenting om det, sade Chan stelt.
— Nej, naturligtvis inte, sade Henry Li och följde
honom till dörren. — Om ni vill taga emot ringa råd,
som ödmjukt gives eder, så bör ni gå försiktigt och
sakta. Vilken skada vore det ej, om ni råkade ut för
en riktigt allvarlig olyckshändelse?
Med några otydligt frammumlade avskedsord gick
Chan ut. Vid dörren gick han förbi unge Willie Li,
som stod där med ett glatt leende på läpparna. Den
lilla episoden hade ju fått ett oväntat slut, men icke
desto mindre var gossen mycket glad. Han var ju
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
