Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. De försvunna kvinnornas hamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Jo, vi äro inbjudna till miss Morrows ämbetsrum
i dag klockan två för att sammanträffa med paret
Enderby. Det vill säga, det är ni, som är inbjuden, men
jag går med i alla fall.
Precis klockan två trädde Chan och hans värd in i
den unga flickans ämbetsrum — ett dammigt, illa
upplyst rum, där tjocka, juridiska luntor lågo i stora
högar. Den vackra underfiskalen steg upp från sin plats
vid ett mycket ordentligt skrivbord och hälsade leende
på dem.
Nu kom Flannery in i rummet.
— Ja, här är vi nu igen. Och allt är ordnat för en
ny, otrolig historia. Det är ju mrs Enderby den här
gången, är det inte det? Det finns då fler kvinnor i
det här målet än i kvinnliga rösträttsföreningen, sade
han.
— Ni tycks fortfarande på förbryllade stadium er
befinna, sade Chan.
— Ja, det är då säkert, att jag det gör. Jag är
verkligen förbryllad, medgav polisintendenten. —
— Ni har då icke kommit någon vart i spårandet?
frågade Chan.
— Hur skulle jag väl kunnat det? Varenda gång
jag ordnat allt för att ta itu med saken på ett riktigt
klokt sätt, måste jag stanna och leta efter en
försvunnen kvinna. Jag håller på att bli utledsen på den
delen av saken — det kan jag tala om för er. Och om
det nu är några mer dumheter om — — —
I detsamma öppnades dörren och en kanslist släppte
in Carrick Enderby och hans hustru. Till och med
innan Eileen Enderby började att tala, märktes det att
hon var mycket nervös och orolig. Miss Morrow steg
upp för att hälsa på dem.
— Hur står det till? Var så goda och sitt ned! Det
var vänligt av er att komma hit, sade hon.
— Naturligtvis skulle vi komma, svarade Eileen
Enderby. — Fastän jag för min del då alls inte kan
förstå vad det är ni vill — — —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
