Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IX. De försvunna kvinnornas hamn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stor summa pengar, om hon ville sitta modell för
honom.
Jennie Jerome tycktes förtjust över detta
erbjudande. För att på ett festligt sätt fira händelsen bjöd hon
en del vänner till en liten middag hemma hos sig i sin
lägenhet. När vännerna anlände, stod dörren öppen
till hennes rum. Då de trädde in, funno de bordet
dukat, alla ljus tända och allt för övrigt ordnat för
middagen. Men värdinnan stod ingenstädes att upptäcka.
Pojken vid telefonväxeln i vestibulen på nedra
botten meddelade, att han några minuter förut sett henne
komma springande nedför trapporna och försvinna ut
på gatan i mörkret. Han var den siste person, som såg
Jennie Jerome».
— En till! utropade Flannery, då miss Morrow
tystnade. — Gudar, vad är det här för otyg?
— En gåta, mumlade Chan lugnt och lade in
tidningsurklippet i sin plånbok.
— Jo, det vill jag lova! brummade Flannery.
— Ni kände således Jennie Jerome? sade miss
Morrow till Eileen Enderby.
Mrs Enderby böjde jakande på huvudet.
— Ja, det gjorde jag. Jag var anställd i samma
firma — Du Four et Cie. Jag hörde också till
mannekängerna. Jag arbetade där, när jag först träffade mr
Enderby, som på den tiden var på Cooks filial i New
York. Ja, jag kände Jennie riktigt bra. Men om jag
får säga det, så har den där artikeln, som ni nyss läste
upp, bättrat på verkliga fakta en smula. Jennie
Jerome var en vanlig, rätt näpen flicka — men ingen
skönhet att göra någon affär av. Jag tror nog, att
någon illustratör ville, att hon skulle sitta modell för
honom. Vi fick allihop sådana anbud.
— Om hon var en skönhet eller ej, gör detsamma.
Men hon försvann således verkligen? sade miss
Morrow med ett litet leende.
— Ja, det gjorde hon. Jag var en av gästerna, som
hon bjudit till sig på middag den kvällen. Den delen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
