Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X. Londonbrevet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Om jag behöver tala med er en gång till, så skall
jag låta underrätta er om det, tillade Flannery.
Chan öppnade artigt dörren för henne.
— Jaha, nu tror jag allt, att vi kommit någon vart
till slut. Fast om ni frågar mig vart vi verkligen
kommit, så kan jag inte säga er det. I alla fall vet ni nu,
att Sir Frederic var på spaning efter Jennie Jerome
den kväll han blev mördad, och att Jennie Jerome
förde en hiss, som stannade just utanför hans dörr. För
tusan, jag har nästan lust att sätta in henne genast,
sade Flannery.
— Men det finns ingenting, som man kan anklaga
henne för. Det vet ni väl, invände miss Morrow.
— Nej, det finns det ju inte, men i tidningarna
skriker de ju och fordrar, att man skall häkta någon. Ja,
det gör de förresten alltid i tidningarna. Jag kunde
ju underrätta dem om att jag häktat Jennie Jerome —
en vacker ung flicka. De skulle riktigt kasta sig över
den historien. Och sedan, om ingenting annat dyker
upp om henne, kunde jag ju släppa ut henne igen — i
tysthet förstås.
— En sådan taktik är alldeles under er värdighet,
intendent Flannery. Jag hoppas att när vi till slut
kan häkta någon, så blir det på grund av mycket
starkare skäl än de vittnesmål, vi hittills har fått höra.
Håller ni ej med mig om det, mr Chan? sade miss
Morrow.
— Jo, det är alldeles obestridligt, svarade Chan.
Men så kastade han en blick på polisintendenten,
som såg ytterst misslynt ut, och fortsatte då:
— Om jag ödmjukast finge göra litet förslag —
— Ja, naturligtvis, sade miss Morrow ivrigt.
Men det föreföll nu, som om Chan helt hastigt
kommit på andra tankar, för han behöll sitt lilla förslag
för sig själv.
— Tålamod är alltid klokast i sådana saker som
dessa, sade han i stället litet osäkert.
— Men de där tidningsmännen — invände
intendenten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
