Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Det grumliga vattnet klarnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kirk skrattade åt hans ton.
— Ja, säg henne det! föreslog han.
På fredagen telefonerade Bill Rankin till Chan. Han
hade nu gått igenom alla nummer av »The Globe» för
år 1913, sade han — ett långt och mödosamt arbete.
Men hans efterforskning hade varit utan resultat. Han
kunde inte finna någon artikel om Eva Durand.
Tydligen hade inte telegramnyheter från fjärran länder
intresserat »The Globes» redaktion så mycket på den
tiden.
— Men jag ämnar gå till stadsbiblioteket för att
försöka min lycka där, meddelade han. — Troligen
hade några av New Yorks tidningar en notis om det.
Det förefaller mig som om det vore det bästa jag nu
kunde göra. Jag har förskräckligt många järn i elden
för närvarande, men jag skall skynda mig så mycket
jag kan.
— Tack så mycket för er feberaktiga
verksamhetsiver. Ni är mycket värdefull man, svarade Chan.
— Nej, jag är ingenting annat än en vanlig, simpel
arbetshäst, skrattade Rankin. Och jag hoppas bara,
att jag inte störtar på vägen. Så fort jag får reda på
någonting, så skall jag underrätta er om det.
Så kom lördagen, och livet i takvillan fortgick i
ostört lugn.
Chan var ivrigt sysselsatt med att läsa överste John
Beethams böcker. Han hade slutat självbiografien och
gick nu metodiskt igenom de övriga, som om han
letade efter någon viktig ledtråd.
På lördag kväll åt Kirk återigen middag ute i
staden. Och då Chan slutat sin ensliga måltid, gick han
ånyo bort till kineskvarteren. Det var ju föga han
kunde uträtta där, det visste han nog, men icke
desto mindre lockade den egendomliga stadsdelen
honom.
Då han fick syn på lyktorna utanför
Mandarinteatern, gick han långsamt fram mot dess port.
En stor människoskara trängdes nu kring teaterns
dörrar, och Chan stannade ett par minuter. Vanligtvis
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
