- Project Runeberg -  Charlie Chan's triumf /
148

(1938) [MARC] Author: Earl Derr Biggers Translator: Märta Isberg - Tema: Detectives
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XI. Det grumliga vattnet klarnar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

och hon måste ta mer underordnad ställning. Och hit
kommer så Sir Frederic, alltjämt sökande efter Eva
Durand.

— Det är utomordentligt klart och tydligt, sade
miss Morrow gillande.

— Ja, lika klart som insjö i kvällens stund,
instämde Chan med en nick. — Fastän Sir Frederic letat efter
den kvinnan mycket lång tid, har han dock aldrig
henne sett. Men här kan han icke någon uppsnoka, som
kan identifiera Eva Durand, och han kommer då ihåg
hon en gång var Marie Lantelme och en gång Jennie
Jerome. Han får så veta, att i denna stora stad finnas
två människor, som känt henne, när hon bar dessa
andra namn. Och han anhåller, att dessa två inbjudas till
middag, för han hoppas, att en av dem eller båda skall
för honom peka ut den kvinna han spanat efter så lång
tid.

Flannery gick oroligt fram och tillbaka i rummet.

— Ja — jag vet inte riktigt. Det är nästan alldeles
för bra för att kunna vara sant. Men om det är sant
— om hon verkligen är Eva Durand — ja, då kan jag
inte låta henne ströva omkring i frihet. Då blir jag
tvungen att sätta henne inom lås och bom redan denna
dag. Om jag endast kunde vara säker — — —

— Men jag säger er det ju, vidhöll Chan.

— Ja, jag vet, men ni gissar ju bara. Ni har
visserligen identifierat de andra två, men vad Eva Durand
beträffar — — —

Nu ringde det i telefonen. Kirk svarade genast och
räckte därpå luren till Flannery.

— Det var till er, sade han.

Flannery tog hörluren.

— Åh — tjänare, polismästaren. Ja-ha — ja-ha.
Vad är det då? Å — å, är han det? Verkligen bra.
Tackar så mycket, polismästaren. Ja, det skall jag
säkert.

Han hängde upp hörluren och vände sig sedan mot
de andra. Och hans stora mun drogs därvid till ett
brett leende.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Oct 25 01:56:32 2026 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/triumf/0150.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free