Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XII. En dimmig kväll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
forntiden. — Nu är jag mycket ivrig att få fara tillbaka
dit och göra en grundligare undersökning.
Naturligtvis kommer väl oron i Kina att träda hindrande i
vägen — ganska mycket till och med — men det är ju
alltid oro i Kina. Och nu har jag väntat länge nog.
Jag skall nog bana mig fram dit på något sätt. Det
har jag alltid gjort.
— Jag avundas er då inte. För jag tycker som så,
att när man fått se en öken, så har man sett dem
allihop. Men jag önskar er dock all möjlig framgång,
sade Kirk leende.
— Tack så mycket. Ni är ofantligt vänlig, svarade
Beetham och reste sig upp. — Jag hoppas få saken
avgjord inom några dar. Och jag hoppas också, att man,
innan jag reser min väg, skall ha fått tag i Sir
Frederics mördare. På mig gjorde han intryck av att vara
en mycket hygglig karl, den där Sir Frederic.
Chan såg hastigt upp på honom vid dessa ord.
— Han var stor beundrare av er, överste Beetham,
sade han.
— En stor beundrare av mig? Sir Frederic? Nej,
var han verkligen det?
Överstens ton var lugn, ja, till och med litet kylig.
— Ja, otvivelaktigt faktum. Bland hans effekter
fann vi många böcker skrivna av er.
Beetham kastade bort sin cigarrett.
— Det var hyggligt av honom. Jag känner mig
riktigt smickrad. Om ni händelsevis skulle befatta er
med efterspaningen av den person, som mördade
honom, så vill jag önska er lycka till därmed, mr Chan!
Härmed gick han långsamt bort från bordet, medan
Chan såg efter honom med mycket tankfull min.
— Han påminner mig verkligen om Tibets snöhöljda
berg. Precis lika varm och mänsklig är han. Utom
när han talade om sin utdöda stad. Den tycktes då
sätta litet liv i honom. En konstig kropp! Tycker ni
inte, att han är det, Chan?
— En konstig kropp härstammande från
isjöklarna, instämde Chan. — Och jag undrar just —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
