Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Stränga förhör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, det är det. Sedermera gjorde jag ju
förfrågningar om henne och fann då, att hon skötte sig bra
och synbarligen var nöjd och belåten. När vi for upp
hit i hissen häromkvällen, talade vi med henne. Hon
tackade mig då på ett mycket snällt och hjärtligt sätt.
Det gör mig ont, att hon blivit driven från staden på
det här viset.
Miss Morrow smålog.
— Det är en sak till, som jag ville fråga om. Har
ni lagt märke till något, som tyder på en närmare
bekantskap eller vänskap mellan mrs Tupper-Brock och
överste Beetham?
— Jag tror att de ibland ha gått ut på något nöje
tillsammans. Men jag spionerar inte på dem.
— Nej, naturligtvis inte. Ja, jag tror att detta är
allt, mrs Kirk.
Den gamla damen reste sig upp. Hon föreföll nu
mycket spak till sinnes.
— Tack så mycket. Nu kan jag lyckligtvis komma
i tid till min föreläsning.
— Det är bara en sak till, som jag vill säga. Jag
skulle helst se, att ni inte berättade något om detta
samtal för mrs Tupper-Brock, tillade den unga flickan.
— Jag? — nej, jag kommer då inte att berätta det
för någon enda människa. Jag förstår inte riktigt hur
det gått till, men jag tycks inte ha kommit ifrån den
här saken så bra, som jag trodde, sade den gamla
damen med ett bistert leende, varefter hon sade farväl
och skyndsamt lämnade rummet.
— Bravo! utropade Kirk med en beundrande blick
på miss Morrow.
Hon stod där emellertid med rynkad panna och
mycket eftertänksam min.
— Vad var det jag sa er i morse? Jo, att mrs
Tupper-Brock ljög, men jag trodde verkligen inte, att jag
så snart skulle få en sådan bekräftelse på mina ord.
— Ämnar ni ta henne i förhör igen? frågade Kirk.
— Nej, det gör jag inte. Vad tjänar det till att få
höra några flera lögner? Grace Lane var ju en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
