Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XIV. Stränga förhör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Då måste vi söka efter någon, som klen är i
aritmetik, svarade Chan. Om ni icke någon lust har att
göra invändningar mot det, så skall jag annotera
siffror.
— Gå på ni bara! Använd ert skarpa förstånd på
det! Men glöm inte — det var jag, som skaffade fram
tofflorna!
— Och tidningen, tillade Chan. — Den kvickaste
handling ni intill denna dag utfört.
Nu öppnades dörren och en uniformsklädd polis
trädde in.
— Den där jäntan är därute, intendenten, anmälde
han. Hon har sin karl med sig hit. Skall jag föra in
dem?
— Ja visst, svarade Flannery med en kort nick.
Mycket skygg och försagd trädde miss Lila Barr nu
in genom dörren. Efter henne kom Kinsey, Kirks unge
sekreterare. Den lilla kontoristen föreföll ytterst
ängslig och bekymrad.
— Ni önskar tala med mig, intendent Flannery?
— Jaha. Kom in! Sitt ned! Vem är det där?
tillade han med en blick på Kinsey.
— Det är mr Kinsey — en vän till mig, förklarade
den unga flickan. Jag trodde ni inte skulle ha något
emot —
— Er fästman, kan jag tro?
— Nåja — jag tänker —
— Samma prisse, för vars skull ni grät så den där
kvällen, då ni kom ut från kontoret, där ni sett Sir
Frederic?
— Ja, det är det.
— Nå, det gläder mig att få träffa honom. Det
gläder mig, att ni kan bevisa, att ni har en fästman. Men
i alla fall lät den där historien ni kom med ganska
otrolig för mina öron.
— Jag kan inte hjälpa hur den lät, men den var
rena, rama sanningen, svarade den unga damen med
mycken kraft.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
