Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XVII. På vakt i mörkret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det här är väl en jakt på måfå igen, sade han i
vresig ton.
— Nej — en jakt, där villebrådet blir fasttaget,
tänker jag. Men det kommer att behövas österlänningens
lugn och tålamod. Har ni stort förråd av den vara?
Kanske vi här måste dröja, tills midnattstimmen slår,
sade Chan.
— Jo — det var just trevligt! Nåja, jag skall vänta
här en stund. Men det här är ert sista tillfälle — kom
ihåg det! svarade Flannery.
— Men också ert stora tillfälle, sade Chan och
ryckte på axlarna. — Det måste ni likaledes ihågkomma.
Men det är på tok av oss att stanna här mitt för
allmänhetens strålkastare. Mr Kirk, jag har valt ut liten
vrå, där vi kan krypa ihop utan att observeras men
ändå själva observera alla andra. Jag syftar på litet rum
bakom kontor med dörr in till kapprum.
— Ja, det är bra — jag vet vilket rum ni menar,
svarade Kirk.
Han gick nu och talade med klubbens direktör, och
alla fyra herrarna blevo därpå införda i ett litet inre
rum, vilket för ögonblicket stod obegagnat och var
nära nog försänkt i mörker.
Det bars in stolar åt dem, och alla satte sig ned
utom Charlie. Den lille detektiven var mycket ivrig och
beskäftig. Han ordnade det så, att hans tre
följeslagare skulle få en obehindrad utsikt till kapprummet,
där hans gamle bekante från förmiddagen, gamle
Peter Lee, satt bakom sin disk, alldeles fördjupad i sin
kvällstidning.
— Bara ett ögonblick! sade Chan.
Och så gick han ut genom dörren, som ledde till inre
delen av kapprummet bakom disken. Under en kort
stund talade han och Lee mycket lågmält med
varandra. Sedan sågo de tre herrarna, som sutto där i
det halvmörka rummet, hur Chan kastade en snabb
blick ut mot den stora vestibulen och sedan hastigt
slank in till sitt gömställe bredvid dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
