Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XX. Till Hawaii
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, det tycker jag, att det var. Ja, jag är säker
på, att det var det. Jag hade ingen aning om att
Durand var i San Francisco samma kväll som mordet på
Sir Frederic begicks. Och även om jag hade vetat, att
han var här — ja — förstår ni — — —
— Nej, det är jag rädd, att jag inte gör, fräste Duff.
— Det finns då verkligen inte något skäl varför jag
skulle behöva förklara den saken för er, fortsatte
Beetham. Men i alla fall skall jag göra det. Det var
någonting, som hände mig på den där långa färden
tvärs igenom Afghanistan och över Kivirsteppen. Eva
var så tapper och modig och klagade aldrig. — Jag —
jag blev förälskad — för första och sista gången i mitt
liv. Och vad hon alltsedan dess gjort — för mig —
jag kan inte tala om det — men jag tillber henne!
Jag har aldrig sagt henne det — jag vet inte alls, om
hon tycker om mig eller ej. Så länge Durand levde,
var han således på sätt och vis min rival. Och om jag
anklagat honom inför polisen här — vad skulle väl
mitt motiv då ha varit? Ja, jag skulle inte själv ha
kunnat vara riktigt säker på den saken. Jag föreslog
verkligen, att Eva skulle tala om sin historia för
polisen, men jag påyrkade det inte ivrigt. Det kunde jag
inte göra, förstår ni väl? Jag måste låta henne själv
få avgöra den saken. När hon häromkvällen rymde
undan Flannerys detektiver, så hjälpte jag henne. Om det
var det hon absolut ville, så måste jag ju låta henne
få göra det. — Ja, mr Duff, jag handlade rätt — från
min synpunkt sett.
Duff ryckte på axlarna.
— Ja, det är också ett slags hederskänsla. I alla fall
skall jag gå så långt, att jag önskar er lycka till! sade
han.
— Tack så mycket, svarade Beetham och tog sin
rock. — Jag får emellertid erkänna, att jag — helt
visst på grund av själviska motiv — ivrigt önskade,
att ni skulle få honom fast. Och mr Chan här sörjde
för att jag inte blev besviken. Mina allra hjärtligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
