Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
260
han skulle falla i regr ingens händer, gjorde,
att han förklarade sig villig att omedelbart
avresa.
Salomea gjorde intet försök att hålla
honom kvar. Tvärtom, hon uppeggade honom.
Ett leende svävade kring hennes skälvande
läppar, då hon började övertala honom till
färden. De talade med varandra om honom,
anföraren, som skulle förena genialisk
klokhet med en vilja av stål och uppstå som
räddare av det förtryckta folket — en Napoleon
med en Machnickis själ. De talade om den
stora kampen, som skulle göra ända på
slaveriet, stilla all jämmer och hämna de
stupades sår och hjältedöd. Vad betydde en
kula, som sopade bort en enskild? Var det
kanske inte högsta lycka att få inviga
platsen för pånyttfödelsen efter all utstånden
smälek?
Han berättade henne om ett monument i
Paris, framställande en döende krigare, som
i en sista omfamning slagit armarna kring
en kanon. Han talade om den hänförelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
