Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
261
som hade gripit honom vid anblicken av den
där bronssoldaten...
Salomeas glänsande, svarta ögon blevo
matta och färglösa, medan hon stelt lyssnade
till honom.
Furstinnan lämnade nu mera de tu aldrig
ensamma, och på dessa tre människors
spända känslosträngar spelades ett sällsamt
spel.
Den unge fursten gick helt upp i sin
förmenta plikt och offrade för den sin kärlek,
som han obarmhärtigt trampade under
fötterna. Hans obarmhärtighet var lika
fruktansvärd som Polens olycka. Med
sammanbitna tänder och ett strålande leende såg han
på Salomea.
I solnedgången sjöng Puppinetti. Fursten
vinkade Salomea till sig och pekade på den
lille sångarn. Hon förstod meningen och
instämde med en böjning på huvudet, men i
samma ögonblick genomfors hon av tanken,
att hon måste öppna buren och återge fågeln
friheten, ty hur skulle hon kunna fördra hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
