Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
263
illusion, den tanklöses tröst: Vem vet? —
och det blev litet ljusare i sinnet. Men så
störtade plötsligt åter allt samman i ett
oändligt mörker. Vad skulle komma? I nästa
ögonblick skulle detta ställe vara öde. Detta
ohyggliga hus... Dominik skulle skrida
genom de tomma rummen, stanna vid
sällhets-rusets tomma läger, runka på huvudet, lyss
till Puppinettis sång och grina i ett tonlöst,
hånande skratt. Hur skulle man kunna
andas här? Hur kunna leva? Vad taga sig
till? Hon lyfte blicken mot den unge
mannen, som hade tagit hennes liv och själv
blivit levande. Med ögonen bekände hon för
honom den hela, ofattliga sanningen.
Läpparna skulle aldrig förråda den — nej! Men
ögonen fingo säga vad munnen måste
förtiga. Han grät, han som inte fruktade
döden, utan så ofta hade bönfallit om den, som
nu åter modigt gick den till mötes, viss
att den skulle nå honom. Hennes hjärta
flödade över av kärlek och beundran. Dessa
manliga tårar återköpte henne åt honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
