Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
264
Nej den älskades hjärta skulle inte förråda
sig för dig, polske riddare. Det skall tiga,
komma vad som komma vill, intill sista
ögonblicket. I tankarna tryckte hon sina läppar
mot hans huvud, mot hans händer. Med
blicken gav hon sin kropp åt honom, sin
nakenhet och sin stolthet — sin ära och sitt liv.
Josef Odrowaz, iförd en förnäm herres
resdräkt, släpade sig, ännu ur stånd att gå,
från sängen till soffan, från soffan till
sängen. Hur förändrad han blivit! Dräkten
kom honom att synas alldeles främmande för
henne. Var detta densamme vars blodiga sår
hon hade tvättat? Det mörka ärr, som gick
över kinden under ögat, förlänade honom ett
egendomligt, svårmodigt uttryck. Det
kortklippta håret gjorde honom yngre. Hans
läppar voro slutna.
Han sjönk tillbaka i stolen med händerna
stödda mot armstöden, huvudet tillbakalutat.
Som ur ett fjärran stirrade han på modern
och Salomea och mumlade hänfört för sig
själv:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
