Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
271
sig stolt över att inte längre vara beroende
av sina anförvanters nåd.
Klarare blev morgonljuset, ljudligare
klingade fåglarnas sång. Redan kunde man
urskilja de blommande, oslagna ängarna. Den
fjärran skogen lyste blåaktig. På den
mång-färgade himlen växte det röda skenet.
Salomea lämnade lusthuset och begav sig ned
mot floden, som var svälld av vårflödet.
Vågorna jagade grumliga och gulaktiga i
snabba virvlar. Al- och pilkvistar drevo på
vattnet. Plötsligt hörde hon i den djupa
morgonstillheten ett dån, kort som några avlägsna
trumslag. Hon lyddes och nickade. Det var
vagnen som förde bort furstinnan och
hennes son; det var hästhovarnas tramp och
hjulens rullande på bron långt borta...
Och då slets plötsligt något itu inom
henne likt ett murket stycke tyg. En outsäglig
förtvivlan, ett blint ve — vilt som tigerns
lystnad, då han störtar sig över sitt offer,
bröt fram ur det inres förborgade djup. Som
i vansinne ilade hon längs flodstranden — åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
