Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - En historia från Halland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN HISTORIA FRÄN HALLAND
komna. Det var ännu en viss tveksamhet över hans hållning,
men ju närmare han kom de sina, desto fortare gick han,
och när han stod mittibland dem, slog han ut med armarna
och ropade högt som en, som har kommit ut ur ett fängelse.
Han blev så yr av glädje, att han företog sig alla möjliga
galenskaper. Han sprang med ett hopp upp på den ena
hästen, stod och balanserade på hästryggen en sekund och
for så ner igen. Han började brottas med den äldsta av
sina bröder och ögonblicket därefter var han inne i
barnflocken, kastade sig på marken och tumlade om med alla
de vilda ungarna.
Sedan blev det kalas hela dagen. Jan gjorde nästan
ingenting annat än spelade fiol. Det hölls stort dryckeslag, men
Jan drack inte mycket själv, utan han spelade. På kvällen
blev det dans, och Jan dansade med, men spelade likafullt.
Sigurd satt med i stugan. Han tyckte lika illa om de andra
tattarna som förr, men han kunde inte stå emot lusten att
se på Jan och höra honom spela. Och ju längre han
lyssnade, desto lättare och bekymmerslösare kände han sig. För
allra första gången i sitt liv började han förstå, att det
kunde vara roligt att leva. Alltid hade det legat och tyngt
ner honom, det där, att han skulle kämpa med flygsanden,
han liksom förfäderna, att han skulle hålla gården vid makt,
han som de. Men det var ju inte att glömma gården, att
man någon enda gång kände sig glad.
Det föll sig sedan så besynnerligt, att Tattar-Jan aldrig
kom att fortsätta med grävningen av brunnen. Nästa dag,
sedan släktingarna var resta, lade han sig att sova, och då
han vaknade fram på eftermiddagen, stod ett bud där från
den rikaste bonden i socknen med en bön till Jan, att han
skulle komma och hjälpa honom. Han höll på att fira
bröllop åt sin dotter, men den spelmannen, som han hade
bådat, hade blivit sjuk, och nu hade han huset fullt med
folk, som bara längtade att få dansa, men ingen spelman.
Jan följde med och Sigurd också. De var borta i tre dagar.
När de kom hem igen, var de trötta och håglösa och hade
inte lust att börja något arbete. Sigurd hade dansat och
druckit, lekt och skämtat. Han gick omkring alldeles yr-
37
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
