Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Vattnet i Kyrkviken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VATTNET I KYRKVIKEN
Folkesson och bodde på andra sidan sjön. Gift var han
också, hade en ung, vacker hustru, som han var mycket
stolt över. Hon var inte av torparfolk kommen, hon, som
han själv, utan var dotter till en hemmansägare. Nå, han
stod sig ju gott, fastän han bara var fiskare. Hon hade nog
inte fått det bättre som bondhustru.
— Hon får det inte så bra, om du går och dränker dig,
hade prosten sagt, men detta tog Gille återigen bara som ett
skämt och skulle ha skrattat högt, om han bara hade vågat.
Han var den mest tillfredsställda människa, och det var
inte utan, att han var litet skrytsam. Han hade gjort sin båt
själv, och den var så lätt, att den flög över vattnet, bara
han rörde aldrig så litet vid årorna. Han hade också större
fisklycka än någon annan. Det var detta, som gjorde, att
han levde i välstånd, fastän han inte hade någon jord. Det
var inte alls ovanligt, att han fick så mycket fisk i ett enda
notdrag, att den inte fick rum i båten.
Detta tal om fisklyckan hade väckt prostens
uppmärksamhet.
— Du är nog en, som litar starkt på din lycka, du?
frågade han helt plötsligt.
— Å ja, kom svaret, och i detsamma hade det glittrat till
starkare än förut i fiskarns ögon. Jag har väl skäl till det
också.
Han hade dragit sig litet för att förklara vad han
menade, men prosten hade snart fått honom i gång. Han hade
svårt för att tiga stilla med detta. Han tycktes nu ha
kommit in på det, som intresserade honom starkare än något
annat.
Han berättade för prosten, att ett par månader innan han.
Gille, föddes, hade hans mor varit ute och gått en
sommarnatt. Hon hade vandrat på en väg, som gick fram genom
en tät skog, grenverket hade flätat sig samman över henne
så rikt, att hon nästan hade fått gå i mörker, fastän det var
kort efter midsommar, då nätterna ännu är ljusa. Helt
plötsligt hade skogen glesnat, och stigen hade i brant sluttning
fört ner till en stor, halvrund vik, nästan lika vacker som
Kyrkviken härutanför prostgården. Den var omgiven av
6. — L-a g e r I ö fj Troll och människor. g]^
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
