Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Vägen mellan himmel och jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VÄGEN MELLAN HIMMEL OCH JORD
nom tiH rätta, utan han satt där aHdeles ensam och
försökte att komma tiU något slags uppgörelse med Vår Herre.
Under sitt långa liv hade nog översten varit med om en
hel hop saker, som inte var så roliga att minnas en sådan
stund. När han läste i boken, mötte honom starka och
hotande ord från den Gud, som hatar synden, och härvid
steg det ena besvärande minnet efter det andra upp inom
honom.
Det var stora ting och det var små. En del kunde han
utan vidare ta fasta på och säga vad de gick för, men det
var också en del, som det var mer kvistigt med. I vilken
kolumn av räkenskapsboken skulle han sätta upp sådant,
som hade utfallit illa, utan att han hade menat något ont
från början, eller sådant, som han hade utfört på
befallning, eller sådant, som han själv aldrig hade räknat som
någon synd, men som såg ut att bÖra kallas så efter den här
boken?
Han hade nog också en hel del att anteckna på
inkomstsidan, men det gick på samma sätt med detta. Ju längre han
tänkte på saken, dess mindre säker blev han på vad han
skulle få skriva sig till godo. Han såg sig ingen
möjlighet att kunna träda fram med fullt klara och rediga
räkenskaper. Och som översten var en stolt och ärlig man, så
våndades han över skammen att nödgas visa sig inför sin
Skapare som en otrogen gårdsfogde och inte kunna göra
rätt för sig.
Han blev alltmera dyster och missmodig, ju längre han
fortsatte med sin självrannsakning. Det kom en becksvart
och iskall flod av synd och ömklighet och sköljde över
honom. Han höll alldeles på att förlora humöret, och det
var det sista, som han ville bli av med på en sådan dag.
Under detta hade emellertid himlen ljusnat allt mer och
mer, och rätt som det var, kom de första solstrålarna ilande
och förgyllde de svarta bokstäverna i överstens bibel.
Då höjde gubben huvudet och blickade mot öster, där det
stora solklotet rullade upp på himlen, glänsande och
majestätiskt, och tog världen i besittning.
Och inför det skådespelet måtte han på ett eller annat
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
