Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Vägen mellan himmel och jord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
sätt ha kommit till insikt om att han snart skulle möta ett
väsen av så underbar härlighet, att det inte var honom
möjligt att mästra det eller begripa det. Han, som vältrade
fram solen på dess bana, han var en, som inte räknade,
såsom vi räknade, och inte mätte, såsom vi mätte. Det var
inte lönt att sitta här och ängslas och förfäras. Allt skulle
komma till korta inför honom, som var kraft och ljus och
rikedom och behag och glädje och under.
Översten slog ihop boken, reste sig upp och lade
knytnäven på den.
— Dig kan jag inte komma till rätta med, sa han. Men
det går kanske lättare att göra opp saken, när jag kommer
till kungs, än när jag försöker i underrätten.
Därmed flyttade sig översten med återvunnet själslugn
fram till skrivbordet, tog fram papper och penna samt
tecknade upp hur han ville att det skulle ordnas med hans
begravning. Likaså ställde han om, att hans gamla häst
skulle bli skjuten och att den, som lossade av skottet, skulle
få en liten silverbägare för besväret.
Han gjorde också upp sina räkenskaper: antecknade vad
han ägde och vad han var skyldig samt bestämde vem hans
möbler och husgeråd skulle tillfalla. Det mesta skänkte han
till en liten flicka, yngsta barnet i gården, där han bodde.
Det barnet hade alltid visat översten stor kärlek och velat
sitta inne i rummet hos honom, när han arbetade. Det var
detta, som han nu ville gälda så gott han förmådde.
Innan allt var nerskrivet och fÖrordnat, gick klockan
redan på åtta, och därpå hade översten sina vanliga
morgonsysslor att sköta. Han städade rummen, skötte om hästen
och lagade sin frukost. Men när det led mot tio, var han
färdig med alltsammans, och sedan var han ledig att göra
vilket bruk han behagade av denna sin sista dag.
Han sade till sig själv, att han måste använda dagen
på något särskilt högtidligt sätt. Han kunde inte låta den
gå som alla andra.
Han satt länge på ett gungbräde framför bondgården
och grubblade. "Nej, inte har jag lust att sätta mig att
fläta in trådar i min väv i dag", tänkte han. "Mattan blir i
122
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
