Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Tal vid Nobelfesten 10 december 1909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAL VID NOBELFESTEN 10 DECEMBER 1909
TAL VID NOBELFESTEN
10 DECEMBER 190 9.
Kungliga högheter! Mina herrar och damer!
Det var för några dar sen, då jag satt på tåget för att resa
till Stockholm. Det led mot kvällen. Det var mörkt ute
och rätt skumt i kupén. Mina medresande slumrade var och
en i sitt hörn, och jag satt tyst och hörde på tågets dån, då
det brusade fram på skenorna.
Medan jag satt där, kom jag att tänka på alla de gånger,
som jag hade rest till Stockholm. Som oftast hade det varit
för något svårt. Jag hade farit dit för att ta examen, och jag
hade farit dit med manuskript för att söka förläggare. Och nu
var jag på väg dit för att ta emot Nobelpriset. Det var inte
utan, att jag tyckte, att det var svårt, det också.
Hela hösten hade jag levat i mitt gamla hem i Värmland i
den största ensamhet, och nu skulle jag nödgas träda fram
bland många människor. Det var, som om jag hade blivit
skygg för liv och rörelse där borta i ensligheten, och jag
blev ängslig vid tanken på att åter nödgas visa mig ute
i världen.
Men i grunden var det ju en så förunderligt stor glädje
att få ta emot priset, och jag sökte fördriva min ängslan
genom att tänka på dem, som skulle bli glada åt min
lycka. Det var många goda gamla vänner, det var mina
syskon, och först och främst var det min gamla mor, som
satt där hemma och gladde sig åt att ha fått uppleva denna
stora tilldragelsen.
Med detsamma kom jag att tänka på min far, och jag
kände en stor saknad över att han inte levde, så att jag
kunde berätta honom, att jag hade fått Nobelpriset. Jag
visste, att ingen skulle ha blivit så glad som han. Aldrig
har jag råkat någon, som har hyst en sådan kärlek och
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
