Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Tal vid Nobelfesten 10 december 1909
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TROLL OCH MÄNNISKOR
vördnad för diktning och diktare, och om han nu hade
fått veta, att Svenska akademien hade tillerkänt mig ett
stort diktarpris... Det var en riktig sorg, att jag inte fick
tala om det för honom.
Var och en, som har farit på tåget i natt och mörker,
vet, att det kan hända, att vagnarna långa stunder glider
framåt märkvärdigt stilla utan en skakning. Buller och
rassel upphör, och det jämna dånet från hjulen förbyter
sig i stillsam och entonig musik. Det är, som om
järnvägsvagnarna inte längre fore fram på syllar och skenor, utan
glede bort i rymden. Nå, just som jag tänkte på att jag
ville råka far, hände något i den vägen. Tåget började
ila framåt så ljudlöst och lätt, att jag tyckte, att det
omöjligt kunde vara kvar på jorden. Och så började mina tankar
leka: "Tänk, om jag nu fore till min gamle far i
himmelrik! Jag tycker mig ha hört, att sådant har hänt andra;
varför skulle det inte hända mig?"
Järnvägsvagnen fortfor att glida framåt tyst och
ljudlöst. Men vart den så for, så hade den långt att färdas,
innan den nådde målet, och mina tankar hann fram före
den.
"När jag nu råkar far", tänkte jag, "sitter han nog i
en gungstol på en veranda och har framför sig en solig
gårdsplan, som är full av blommor och fåglar, och
naturligtvis håller han på att läsa Fritjofs saga. Och då far
får se mig, lägger han ner boken och skjuter glasögonen
upp i pannan, och så reser han sig och går emot mig.
Och han säger ’god dag’ och ’välkommen’ och ’Nej, är
du ute och går!’ och ’Hur står det till med dig, flickan min?’
— alldeles på det gamla sättet.
Först då han har satt sig till rätta i gungstolen igen,
börjar han undra varför jag har sökt upp honom. ’Det är
väl inte något på tok där hemma?’ frågar han plötsligt.
’Nej då, far, det står bra till.’ Och jag ämnar just
tala om nyheten, men så tycker jag, att jag vill gömma
på den en smula, och därför gör jag liksom en omväg.
’Jag har bara kommit för att be dig om ett gott råd’, säger
150
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
