Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Första samlingen - Anders Fryxell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDERS FRYXELL
ANDERS FRYXELL.
(Vid avtäckandet av Fryxellsbysten utanför Sunne kyrka den
24 september 1910.)
Först och främst vill jag tänka mig tillbaka till en vacker
sommardag vid Östra Ämterviks kyrka. Det är
längesedan nu, väl sina fyrtio år tillbaka i tiden, och jag var då
en liten tös på en tio eller tolv år. Vi hade farit hemifrån
med alla de åkdon vi ägde; både heltäckarn och droskan
och trillan och farmorsvagnen var ute. Men så var vi också
med allesammans, far och mor och syskonen, vårt
sommarfrämmande och allt husfolket. Det var något ovant och
festligt över dagen, som aldrig går ur mitt minne. När vi
hade lämnat bygatorna och kommit ut på landsvägen, såg
vi en lång rad av kärror och vagnar framför oss, och på alla
genvägar och småstigar syntes vandrare, som skyndade till
kyrkan. När vagnarna körde upp på kyrkplatsen, var de
långa stenmurarna utmed vägen alldeles klädda av
väntande människor, och aldrig förr hade jag sett så många
avselade hästar stå bundna på platsen bakom sockenstugan.
Så liten jag var, hade jag mycket väl reda på vad det var,
som hade lockat så mycket folk till kyrkan. Det var ryktet,
att prosten Fryxell, eller "professorn", som vi sade på den
tiden, skulle komma och predika i vår kyrka. Vi hörde ju
till hans pastorat, fastän vi bodde i en liten biförsamling,
och en gång om året brukade han komma och predika hos
oss. Jag hade aldrig sett honom förut. Jag hade varit för
liten att komma med på de stora kalasen i Sunne
prostgård, och inte heller hade jag råkat honom någon
annanstans. Men så mycket mer hade jag hört talas om honom.
Jag visste, att han var en stor och ryktbar man. Det fanns
ingen levande man i Värmland, som var så berömd som
han. Han hade skrivit Sveriges historia i en mängd delar, och
165
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
