Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Syster Olives historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SYSTER OLIVES HISTORIA
har man låtit henne vänta så länge?" frågade man. "Hon
är för gammal, hon kommer att bli förskräcklig."
En och annan trodde dock, att hon skulle lyckas, då
detta tycktes vara hennes livs kallelse. Före styckets början
rådde rätt stark spänning bland publiken. Men när ridån
gick upp och syster Olive kom in och började tala! En
enda förtvivlans suck undslapp publiken, och sedan var
ingen mera nyfiken. Man gjorde sig döv och blind, man
försökte att alldeles glömma bort henne.
Syster Olive kunde efteråt knappast förstå hur hon hade
släpat sig fram genom föreställningen. Salongen var inte
grym emot henne, den var mycket barmhärtig. Man fann
det nästan pikant, att hon misslyckades så grundligt, att
hon hade till den grad misstagit sig om sin kallelse.
"Hon kan i alla fall skatta sig lycklig", sa man. "Hon
har ju på detta sätt skapat sig en charmant ställning, och
hon behöver aldrig mer uppträda i denna förskräckliga
roll."
Syster Olive var förtvivlad över sig själv. Varför gick
hon inte upp i sin roll? Varför var hon så kall? Varför
kände hon ingenting? Hur kunde hon deklamera så
onaturligt? Var hon då ingen begåvning? Hon var nästan frestad
att vissla ut sig själv. Hon skulle ju älska denne Hernani,
men hennes blick, som vilade på honom, saknade glöd och
uttryck. "Ack, detta ska vara donna Sol!" tänkte hon, när
hon tung och klumpig skred över scenen.
Men syster Olive var ju mycket omtyckt, och hon led
ingen skada genom sitt nederlag. Det var verkligen mycket
vackert, att både kritik och publik avhöll sig från att tala
om hennes fiasko och endast skyndade sig att glömma det.
På morgonen efter nederlaget genomsökte syster Olive
tidningarna för att finna en recension över sitt uppträdande.
Hon fann ingenting. Det var helt och hållet förbigånget.
Detta tyckte hon var rörande, men på samma gång kände
hon sig förlamad av skräck. "Var jag så ryslig?" tänkte
hon. "Var jag så ryslig, att man inte en gång vågar tala
om det?"
295
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
