Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Andra samlingen - Prinsessan av Babylonien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
TROLL OCH MÄNNISKOR
"Det är det värmländska språket", sa folket i stuga.
Då gick den lilla prinsessa fram te dom å bad, att hon
skulle få stanna hos dom, för detta var det enda ställe i
världen, där de kunde förstå vad hon sa.
Men när hon kom fram te elden, såg ju folket, att hon var
e lita prinsessa av Babylonien, å de sa te’na, att hon hade
gått galet. Å de sa, att det var alldeles omöjligt, att hon
kunde trivas hos dom. Det värmländska språket var känt
i varenda gård i hela trakten här omkring, sa de, så hon
kunde slå sej ner, var hon behagade.
Men den lilla prinsessa ville inte ge mä sej. "Nej", sa
hon, "nu kan jag märka, att jag har gått rätt. Å här vill
jag stanna, för här kan jag vara te nytta å te glädje", sa
hon.
Den lilla Klara Gulla hade setat alldeles stilla i Jans
knä och lyssnat med ögon, som blev allt rundare och
rundare av förvåning. Men nu, när Jan slutade att berätta, satt
hon först alldeles tyst, sedan vände och vred hon på
huvudet och tittade på allting i stugan, som om hon inte hade
sett det förut.
— Ja, nu kan det ju få vara, som det är, en liten tid te,
sa hon till sist. Men när jag blir stor, då ska jag allt gå
tebakars dit, som jag är kommen från.
Jan blev lite lång i synen. Och det värsta var, att Kattrina
nu var vaken och hade hört det sista av samtalet.
— Ja, se, det har du för att du alltid ska inbilla tösa, att
hon är någe fint å stort! sa hon.
302
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
