Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2
— Nej, lian iir så liten, så
liten, - sade Marie orli kunde*
ej vånda sinn Ogun från den
skimrande gu Idfåggln.
— Na, då ftr det en
lalg-oxjCj försäkrade Felix och
vflltade en lavin |>å toppen af
Capitolium.
— Åldrig kan det vara en
talgoxe, — bedyrade Marié.
Han ek i ner som silfver i
rünntoppen och har lyra
vingar, sora blänka i solskenet.
Aldrig har jag sett en
talgoxe Hyga med fyra vingar.
Nu såg Felix upp ifrån Rom
och blef varse den sällsynta
fågeln.
— Det ür en trollslända —
sade han med en liird min,
ty han hade fatt två gånger
arrest i skolan för Lfitkens
Zoologi, och derifrån hade han
litt sin stora lärdom. — Hon
heter pä latin Libellula och
hör till sländunia och har
bitande mundelar...
Men aldrig har jag set I
någon trollslända om vintern,
— sade äter Marié.
— Det kommer sig deraf,
att du aldrig har varit i
museum. I museum sitta s&dnna
dussintals spetsade på nålar
bela vintern igenom,
svanide Felix i undervisande ton.
Han hade ju varit med bela
klassen i alla museer och
luggat valrossen och föreställt sig
huru det vore att sitta som
Jonas i hvalfisken^ buk och
försäkrat sinn kamrater, att
om ej vargen varit
uppstoppad, skulle ban slagit ihjäl
honom. Han måste ju
undervisa sin okunniga syster.
Marie förstod icke rätt
huru en slända kunde lefva om
vintern, för (let att bon satt
död på en mtl i museum, men
i detsamma Hög den lilla
guld-vingade fågeln lägre ned
uppå rönnens grenar och
begynte Häkta så snabbt med
vingarna, att der flög blink på
blink af en silfverglans öfver
drifvorna, likasom när man
blinkar med en spegel i
solskenet. Det sågs, att
myggornas surrande kommer deraf
att de röra sina vingar vill
lusen gånger i en seknnd eller
två, och sa var det väl ett sus
af trollsländans pilsnabba
vingar, som gjorde atl barnen
hörde först en sakta musik ifrån
rönnen, dernäst likasom en
visa pa långt afstånd och
slutligen tydliga ord. Det var
mycket förunderligt. Sådant
hade Felix aldrig burt i
museum, och icke heller stod det
i Lfitken.
— Hvad är det? — sade
Marie. — Jag tycker, att
troll-sl&ndan talar.
— Liksom en trollslända
kunde tala! — svarade Felix
föraktligt. — Det är bara för
att hon gnider bakbenen mot
fram vingarna. Sa göra
gräshopporna.
— Nej, hör! Jag förstår ju
hvart ord, — sade Marie och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
