- Project Runeberg -  Trollsländan / N:o 0. 1867 /
4

(1867-1873)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

4

.T ären ju likasom vi, naturens
lefvande tankar, ocli mycket
förmer än vi, ty J ären bara af
den store andön uti naturen;
.T ii ren Gnds afbilder och
englarna* syskon.

- Hvad är det liori säger?

— frågade Felix, som af
förundran glömt bådé påfven oeli
Capitolium.

— Ilon säger, att bela
naturen prisar sin Skapare och
att vi uorde göra detsamma,

— svarade flickan.

— Nå, det göra vi ju alla
gondar i kyrkan, — menade
Felix. — Men det är skada,
att jag ej har min håf och
mina msektnälai* med mig. Det
måste vara ett rart exemplar,
som kan tala. Hennes
mun-delar måste vara besynnerligt
skapade.

— Ah fy, så du kan tala
med dina mundelar! —
utropade Marie och ställde sig
beskyddande mellan brödren ocli
trollslända». — Ilör, nu säger
hon åter något! Säg, hvarför
du koin så ensam midti
vintern till oss, när bela naturen
sofver under sitt hvita
vagg-tflcke.

— Vill du veta det? —
frågade sländan.

— Ja, såg oss det. vackra
slända!

— Vet da, att jag sof un
del-vattnet i mina raggiga
vinterkläder, när solstrålen en dag
klappade på istaket öfver mig.
Låt upp! sade han, och isen

i öppnade sig. Snart kände jag
en varm blick öfver mitt
frusna, domnade hjerta och
vaknade ur min sömn och
frågade: år det vår? Nej, sade
solstrålen; det är så långt till
va-ren ännu, som från hoppets
löften till hoppets fullbordan.
Men stå upp likväl: du har
något att göra på jorden. —
livad är det? frågade jag. —
Jo, sade solstrålen, nu är
mycket mörker, mycken köld,
mycken sorg i den höjra norden,
och Finlands små barn
längta mer ån någonsin efter
våren. Slända, slända, du skall
flyga till dem, du skall hämta
en sol blick uti den langa
vinternatten; du skall lära dem
vara tåliga, starka, ödmjuka,
försakande, lydiga,
arbetsamma, läraktiga, såsom de nu
måste vara mer än någonsin.
Du skall tala till dem om Guds
makt i de svaga; du skall
lära dem tro på hans nåd äfven
i pröfningerts mörka sorger:
du skall sjunga för dem dina
glada visor om lifvets helsa
och frimodiga tröst; dtt skall
båda för dem den var, som
ännu år fjerran. — Hur skall
jag, lilla slända med mina
susande vingar, kunna sjunga
allt detta? — Flyg, sade
solstrålen, och jag vill följa dig,
sa att du ej förfryser. Några
skola höra dig, några icke.
Men för dem, som höra dig,
skall du vara en guldfågel, ott
morgonbudskap, en sommar-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 17:42:48 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/trollsl/1867/0004.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free