Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
det — det var nu i vinter —
flå såg jag också ett hus, som
var obeboat. Det var ett stort
och präktigt hus, soiu
tillhörde den rike herr Pickel.
Alla fönster voro isiga, vägen till
liyggnadstrappan var
igensnöad och ingen vanlig rök steg
upp frän skorstenen.
— Hvar l>nr herr Pickel
sjelf? frågade jag
skjutsbonden.
— Herr Pickel — jo, si han
är till.Tusklalid, han.
— Ar ban i Tyskland? Hvem
sköter dä 0111 hans gods?
— Oiu godse hans? Jo, si
det gör fuèkmftstarn.
— Fnskmästaren? sade jag
förundrad. Hvad är det
fölen?
— llej, det är ju han, som
har te å göra med Kronans
skogar, vet jag, svarade min
skjutsare.
Det var om forstniästaren
han talade. Jag var just nu
på väg till forstniästaren, som
jag mycket väl kände.
Forstniästaren tog hjertligt
emot mig och han hade två
smà barn, som snart blefvo
goda vänner med mig.
Den äldre at’ barnen var en
Hicka som hette Julia; den
yngre en gosse, hvars namn var
Richard. Julia var sju ar
gammal och Richard sex år —
båda voro de mycket snälla. Och
om du inte tror mig när jag
säger det, sä skall du straxt
sjelf fä se det, ty allt, som be-
rättas i sagor och historic-l
|ficke r, det ser man ju med egna
ögon.
Julia och Richard hade olta
hört sina goda föräldrar tala
om den nöd som denna vinter
radde i det kära
fäderneslandet- De hade hört, att deras
medmenniskor dignade under
för hunger, och för sjukdomar
som följa hungersnöden i
spåren. De sågo sjelfva dagligen
stora troppar af
kringvandrande stackare, som i nästans hus
bedjande utsträckte handen
efter en brödbit. De hade
äfven hört pappa säga, att efter
ett par månader skulle ingen
mera ha något att gifva ät,
dessa begärande oeb då skulle de
omkomma utanför ens
dörrar. Detta var mera än nog
för att på det lifligaste
uppröra de bada barnen och att hos
dem väcka en brinnande lust
att på något sätt kunna
bidraga till att hjelpa de
olyck-liga.
— Kågot måste också vi
göra, sade Julia mycket precist
till sin broder.
Ja, ja! Hvad?
Hvad? Ja, hitta på du.
Du är ju karl, Richard.
Richard rätade på sig och
antog en mycket förnumstig
min.
— Jag tar ett skepp och
reser till England och hemtar
derifrån engelska
skujipsskorpor och sä ger jag allt ät de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
