Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
5
hungriga. Nej, jag tur två
skepp, tre skepp, tusen skepp.
— Hvad du .1r barnslig,
sade medlidsamt Julia. Det sir
ju vinter nu. Inte kan mun
ju resa med skepp Öfver isen.
- Finns det inte flygskepp?
frågade Richard.
Nej, kära pojke! —Men
vel du hvad jag tänker gurin?
— Nej! ’
Jo, jag stickar strumpor
och bälten och dukar, och dem
säljer jag sedan i Tavastehus
och pengarna ger jag At de
lat tiga.
Richard betraktade sin
syster med beundran.
— Jag stickar också, sade
han.
— Du kan inte.
Ja, det var sannt och
Richard började bittert gråta. Hans
mamma frågade efter orsaken,
och när hon fink vela hvad det
var, lofvade hon att hjelpa
honom med några små
pappersarbeten, sa att ban också fick
något att sälja.
Nu blef det en Hit i huset!
Efter fjorton dagar skickades
första partiet till Tavastehus för
att säljas. Barnen drömde
flere dagar om de stora skatter
de nu skulle få för att hjelpa
de hungrande med. Men den
lilla summa, som inflöt, var
som en droppe i hafvet. De
små syskonen voro helt
modlösa.
— Vet du hvad vi göra?
sade Julia plötsligt. — Jo, vi
skrifva till herr Fickel och
bedja att ban straxt skickar
tvåtusen mark, ty så mycket har
pappa sagt, att det nödvändigt
beliöfs här i socknen.
— Men hunt skida vi
kunna lära oss skrifva?
— Det är mycket lätt, kära
barn, sade Julia. Man
sättet-glasögon pà näsan och så
doppar man |tennån i bläckhornet
och kritslar påpappret.
Vänta; du skall fa se!
Julia fattade tag i pappas
blåa glasögon, satte dem på
näsan och begynnte med
hög-,vigtig min fullkluttra ett
pappersblad. Slutligen drog hon
ett långt streck och gjorde en
hastig släng såsom hon sett
pappa göra just när ban slutade
sina href — Nu läste hon:
"Goda snälla herr Pickel!
Skicka hit pengar, för de
behöfs mycke — tvåtusen
marker, men sju marker a lite
mera ha vi ren gett — de ä så
svårt för di ä så mänga som
ska dö åf hunger. Du ä jn
rik å kan hjelpa, å mamma
säger att Gud tycker om den
soui hjelper. Farväl nu,
snälla herr 1’ickel, som vi allri sett.
Julia. Richard
Richard stod med vidöppen
mun och hörde på och tyckte
att Julia var en bra klok
flicka som kunde skrifva så der.
Men i detsamma kom den
nioårige kusin Hannes in, som
var pà besök hos dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
