Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
u
Efter att ha gått ett stycke,
mötte de en tupp och en höna.
— Hvart skall ni sä sent.
godt folk? frågade hästen.
Att söka nattkvarter,
svarade hönsen.
— l)a kunna vi ju göra
sftll-skap, sade hästen.
.Ta, men! hvarför icke det,
svarade hönsen.
Och först gick hästen, och
så gick hunden, och så gick
katten, och så kommo gåssena,
och sist trippade tuppen ocjj
hönan.
Nu började det att skymma.
Tunga och stora hängde
molnen pä himmelen och spådde
regn.
Då kom der en liten
ekorre springande längs
trädqvista rno vid sidan af vägen.
— Hvart har du så bradt,
kamrat? frågade hästen.
— Att söka nattqvarter,
svarade ekorren.
Vi kunna ju göra
sällskap, sade hästen.
— Ja, men! hvarföre icke
det, svarade ekorren.
< )eh först gick hästen, och
så gick hunden, och så gick
katten, och så gingo gässcna,
och sa kommo hönsena, och
sist hoppade ekorren.
Vägen ledde genom en
ödslig tall-mo. Vid ändan af mon
låg en by. Här gick hästen
in i första gård och frågade
om han och hans följeslagare
kunde fä nattkvarter.
— Nej, hår fås icke natt-
kvarter! ga till granngården!
svarade man.
Men når de kommo dit,
svarade man på samma sätt:
— Nej, här fås icke
nattkvarter! gå till granngården!
Och sa svarades dem bela
raden utföre. Ingen ville
herbergera dem. Slutligen sade
värden i den sista garden:
I byn finns icke rum för
er. Men der borta vid
skogsbrynet står en ensam, förfallen
stuga. I stugan bor en
trollkarl, och der kunnen j efter
bästa behag inqvartera er, ty
han är sällan hemma.
Nu var det redan nästan
alldeles mörkt, ocb en och
annan regndroppe begynte falla.
Katten fruktade att bli våt om
fötterna, och tuppen var rädd
att bli bes till morgondagen.
• ~ c
Det var ej annat råd, än att
gä och se om man kunde få
tak öfver hufvudet i den
förfallna stugan vid skogsbrynet.
Når hästen och hans
följeslagare kommo dit, funno de
fönsterluckorna stängda och
klinkan pa dörren.
— Hår år ingen hemma, här
slå vi oss ned, sade hästen och
sköt med nosen klinkan at
sillan, så att dörren gick upp.
Förnöjda stego de in, och
hvar och en gjorde det sà
bekvämt åt sig soln möjligt.
Katten klef upp i spisen och
bäddade at sig i den mjuka
askan, gässen togo plats under
bordet, ekorren hoppade upp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
