Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pa kroken ofvan bänken,
hönsen flögo oeli satte sig på
stången mellan sparrarne i taket,
hunden Inde sig vid tröskeln,
och hästen gick ut i farstun
och sträckte sig der, för sitt
de andni icke matte trampa
honom pä fötterna, som han
sade.
Midt i natten, när alla utom
katten sofvo, kom trollkarlen
hem. Derute var det ett
rysligt väder: det var stickinörkt,
blåsten pep och regnet stod som
sjHtii i Dacken. ITan hade
varit ute att trolla och hade
ingen aning om att huset var
fullt af fremmande.
Helt tyst trädde han in och
gick fram till spisen, der han
säg kattens ögon lysa i
mörkret. Han tänkte att det var
tvenne eldkol och lutade sig
ned och blåste pa dem, för att
täuda en perta. Men katten
spottade och fräste och klöste
honom i ansigtet, så att ban
förskräckt drog sig tillbaka och
trodde att det var hans gamla
mormor, som gick igen,
emedan han pa allt upptänkeligt
sätt plågat och förtretat
gumman i lifstiden.
Hemsk i hågen satte han sig
på bänken och stack benen
under bordet. Men då vaknade
gässen och knepo bonum i
va-dorna, så att lian trodde att
det var skräddaren, som gömt
sig under bordet och nöj»
honom med sin sax, emedan han
sagt att skäddaren brukade
skörta upp sockneboarne.
Nedslagen flyttade han sig
till ändan af bänken under
kroken. Men då bet ekorren
honom i örat, så att han sprang
upp och trodde att det var
skomakaren, som stack honom med
sin syl, emedan ban sagt att
skomakaren brukade skåra för
breda remmar ur andras bud.
Misslynt ville han smyga sig
pä dörren. Men när ban kom
till tröskeln, nafsade hunden
honom i smalbenen, så att ban
trodde att det var kronans
befallningshafvande, som högg
efter honom för hans många
bedrägeriers skull.
Hufvudstupa rusade ban ut
i farstun. Alen liär sparkade
hästen honom så eftertryckligt,
att ban trodde att det var hans
■jamla hederlige far, som slog
honom med barkstöten i
rvg-gen. emedan sonen ej ville
lefva ärligt och blanda bark i
brödet hellre, än lefva kräsligt
på trolleri.
Nu vaknade äfven hönsen,
och tuppen flaxade med
vingarne och gol. Men i sin
vånda tyckte trollkarlen, när ban
sprang nedför trappan, att det
var skarprättaren, som ropade
efter honom;
Pa stupstocken meil uu!
Mugg hufvudet af!
Och med hjertat i
halsgropen lopp ban det fortaste ban
kunde till byn och berättade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
