Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
1fi
uteblifvit, K» -ii glad musik soln mn
sommaren hörde man också icke nn i
skogen; lärkorna tego som möss.
»!»•-Inn||’ kanske lilit sig omliist
stiiiimiir-sånger, kanske voro do orkså rosin till
utlandet. såsom iiliniit rrirnrnnt folk.
Klick» tyckte visst ntt ilct vnr för kallt,
ty ilen hördes cj ||c||er gala.
Grodorna qVnekiido ej heller, de sutto -tilia
på hottnet nf häcken, rodde -ig väl
i|lia||d n|i]l nn it ytan för att se
om det snart skulle bli vår, men
mås to åtor vända inn. sedan do stött
sin blåa näsa emot istäcket. Hien
ro mule ej omkring, t)’ det fanns itiga
hlommor. ttr hvilka de kuiinnt suga
hon|ing, do sutto tveta i sinn celler
och åto på sitt vinterförråd, hvilket
de med stor |lit hade samlat ihop. I
stallet för sommarns skogsmusik,
hörde mun ini hlott det entoniga: ,Jcruh,
hf ah!" och skaror af kråkor jagiulc
(varandra mellan do torra i|vistiirne
och uppförde löjliga hoppdnnser på
drifvan. Men emellan do torra
idislarne k|ä||nn|e de Miiidiga ekorrarne
och ståtade med sina prunkande
svansar. De snut djuren stodo sig väl i
kölden, med simt varma vinterpelsnr.
Di hein familjen fiåli villan riis
tode sig till en spatserfftid, medtogs
vun-ligen wi liten slßde. i hvilken momiur
ihliiiid for till kyrkan. Den lilla
Ötøiul-nimjm, en helt liten häst, spändes då
för. och Immou gjorde med den de
allra skönaste slädpartier pä äiigsiscn.
Gertrud -att uti slädan. Hornum stod
|iakoui på medarno mod ön lång
klntsch-piska i ||||lidén, mod hvilken han
smällde i lulioii så att dot ekade och
Anton, gudmors äldsta gosse, sprang
bredvid och kuskude. Dot gick alldeles
ypjierligt! Oeh Oläuduiiigeii var sä
grannt utstyrd ined hjeffs och brokiga
baud; wi blå sidenkjol, som gudmor
hade skänkt at Gertrud, mon som var
temmeligen full med bål, tjenade som
slädnät och klädde ilen brulin [-Q]fttld-nillgeu-] {+Q]fttld-
nillgeu+} förträffligt. Vrån en gammal
hiirlokin. 50111 redan länge loir.it i
skriip-liubiii. bilde harlien skurit luirt
bjell-ronin. de voro fästade vid Olatidnin-
geus iiiukor iM’h klinjjtu|ü -ii gällt och
muntert, ull kråkor och ekorrar
skvu-diiile IVani för att ropa ott .bravo-:
mon kråkorna rop||t|e likval blott
„kftlll, kroll t" rich ekorrarne stntllUlde
s|||m|i||l uf förvåning. Bn sådan
Vintersöndag var üiulå bra hoiTlig, 00b
barnen sade: »Doll -målla (Inden bar
dock skapat skogsängen allt för
vacker. ty niiul vet ej om den är
Vackrare i sin snöilrBgt eller i sin
Mom-vterdrägt. När slädpartiet var förbi,
återvände milli hem till villan och ini
blef det ett nytt jlibileritndt. Det
kändes en sii skön dof| och det vnr ingen
lindor, ty mormor |milo låtit steka de
allra skönaste äppel, 90111 1111 lågo
väntande på bordet.
När våren kommer, får ni kanske
återse Gertrud och llorniiait.
Smà konststycken.
Man skär wi kork så, all den blir
spetsig i ena ändan. Vid denna ända
Aster milli ett litet hufvud neil |länger
en liten kappa kring korken. I den
breda, nedra ändan uf korken stickor
mun in fyra väl styfva och starka
ttiilis-låiign svinborst, hvilken hililu figurens
fötter. Donna flgur dunsar som 011 bol
dmismästuro 0111 man ställer den pti
ott piano, hvarpå någon spelar öller
på ett bord, på hvars skifva milli
trummar uied fingrarne.
Fysikaliska experimenter
för smätt folk att roa sig
sjelfva ock andra med.
Komten att äta eld. Om man
i mörkret sönderbiter ett
stycke hårdt knndisocker mellan
tänderna och dervid håller
läpparna väl öppna, så ser det ut
som 0111 man lindé eldsgnistor
i munnen och åt. Jng känner
en gosse, som tycker att. detta
ko 11st st veke är hvarken svårt
eller obehagligt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
