Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I
4
liviiil smu liiiinlt. Mm lol ko t
bnni skrattade at honom och
ivckte att (let var just lilit och
hlgOIII.
Till stugan vågade han sig
ii Kl rig mera; och med trolla
var ilft slut.
Men h.lstcn och hunden och
katten och gässen ofih hönsen
och ekorren voro sà liel.itna
lneil sitt nattqvartcr, att de
beslöto reparera stugan och göra
den till sitt högqviirter. Oeh
der bo de som goda vänner
.Innu i dag. Den, som ej tror,
kan sjelf helsa på dem.
Vilden är icke vilisam. Först går
man åt höger och sedan åt
venster och sil rakt tram.
Stugan känne la. 11 igen. Hon är
gra med hvita fönsterposter och
röd dörr. Tätt invid vexer en
gran. 1 fönstret sitter katten,
i»! trappan ligger hunden, i
backsluttningen bitar hästen,
gässen vandra vid dikeskanten,
ekorren klättrar i grantoppen
och hönsen krafsa p;i
sophögen. II. v. B.
En vintersöndag.
Fri ö[rvvaBtimwj fr/ln Th- r. Oumjwrl.
Herman* neil Gertrud* föräldrar
liod-ile nära Alm. Tutite Ann-Soli m.ih
vnr barnens gudmoder. kum hvarje
söndagseftermiddag lit pu lies ök till
dem. Om sommaren gick sedan lielii
sällskapet lungt in i skogen nch
tillbragte der ilerii timiiiur på någon
värker öppen p|iet* eller äng. Men
under ilen kull» årstiden sutto de nlln
I|d|re stillii i den lilla kammaren pu
villiiu. utoiii nAr det var rätt soligt
orli klart vildcr. Iv da |mr ilet ofta nf
till lingen, om det också lilükte mi kallt,
ntt tanums uftsspclsar lilefvo hell
röda. Men korgen med kufTctillhchör
och sinörgnsnr tog mumma inte iln med.
det hörde hunt till sommarens nöjen.
Silr stoni ispiggnr hängde neil frun
tiikrfliiHiin, kunde uiiin icke i timtal
sitta i snön. Vintern hade »inn
fröjder för sig och sill egendomliga
»kön-het. De kraftfulla ckimie
uisträek-te sina knotiga qvistar, utan alla
hind, At alla sidor och det såg
hell besynnerligt tiL -Hvad det Or
för ett virrvarr uf grenar och små
och stoni ||ristar", sude gamla
mormor, och gif noga akt, haru, om inte
||Agon ekorre byggt sitt bo deruppe."
Huru nogn I >e traktade» derföre icke
hvarje ek! BjOrkanie med sina hvita
ntlasrocknr hade likinlclcs förlorat sitt
bladverk och likaså illa de andni
trfl-dcn deromkring, utom julgr.inuruc, som
stodo der så putsade i »in mörka
iiiil-drägt, men deras grenar hängde djupt
neiliiöjdu under tyngden uf de stora
smöniussormi. soln hopats öfver dem.
liücktm som slingrade sig genom
ängen och hvilken om sommaren
muntert hoppade fram öfver stockar ik’1i
stenar och hvars klara vatten dà
sorlade liåde dag och natt. hade nil
förvandlats till cn hård neil gliiusk yla.
och den låg ic.kc allenast i sin smala
bädd, utan dcu hade 0111 hösten
svultit upp och öfversvttniinat en del uf
fingen och låir deröfver som ett stort bredt
ghisbord. Men det var mycket
vm-kcrt. Om man stod pa isen, sulii var
alldeles genomskinlig och klar, sugmun
grässtr/in och torr» Idail skimra fram
derunder. Kürgätiuig-ejVr fanns det
visserligen icke, och ej heller nejlikor
och smörblrjniiuur, men barnen
längtade också icke eller dem. lie visste ju
mycket väl ntt blommornas rötter
sofvo i jorden uch skulle vakna och
utveckla n\u frön och blommor, nAi* den
varma solstrålen kom och tiuinb- upp
istäcket. Mormor hade sftgt, att väs
-terna all» vårar fingo nytt lif, Inm
bilde redan upplefvat nära sjuttio ir och
hade varit i tillfälle att öfvertyga sig
<>m. att bhimiiioriiu t|igen ||id|| gån;:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
