Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dä mormor Ing sönder hein
spinnrocken, hjulet, trampen,
rullan, flykten och alla
skrufvar.
— Se vill efter, sade
mormor i det hon doppade en
tje-der i en liten burk fylld med
mjuk, hvit salva, och
omsorgsfullt smorde hvarje skruf,
hvarje gångjern. Barnen stoppade
sina små hufvuden sa nära
som möjligt för att bättre
kunna se.
Nej, inen det är skada
att så tyga till den vackra
rocken! utbrast Ellen skakande
på hufvudet.
Nu hade mormor satt ihop
hela rocken, den var alldeles i
ordning igen, och nu
trampade hon på trampen för att se
oin salvan gjort verkan, llon
syntes belåten. Vet ni nu, barn,
hvarföre jag tog sönder rocken,
frågade hon.
Barnen sågo fundersamma
ut. Nej.
— Na hörde ni icke att
rocken knarrade när Axel nyss
satte hjulet i gäng?
— Åek jo! och nu liar
mormor smort den, för att den
skulle gå lätt, utropade Axel
glad. Så gjorde kusken med
chaislijulen häromdagen.
— lilit t gissadt, min gosse.
— Och hvad vill mormor
nu göra? frågade Ellen.
— Jo, nu tänker jag börja
spinna, svarade mormor och
tog ned ullkorgen från skåpet.
lluscli! så det gick. Mor-
nior var qvick i fingrarne, så
gammal hon var, och den
mjuka ullen blef ett, tu, tre
förvandlad i en fin ända, sa fin
att Ellen alltjemt väntade att
lä se tlen brista. Det var bra
roligt att se på. Mormor såg
också så präktig ut der hon
satt framför dep nya
spinnrocken med det milda, fårade
ansigtet Iutadt öfver de flitiga
händerna; och når hon dertill
sjöng en Vacker psalm med sin
milda, darrande röst, så
tyckte barnen, att det aldrig
funnits en vackrare tafla; och dä
smögo de sig sakta fram,
lutade sina lockiga hufvuden
e-mot mormors axel och stodo
så belt tysta och
eftertänksamma. Hvad mamma tänkte då,
vet jag ej, men ofta syntes en
tår i hennes öga och ett
lyckligt leende pa hennes läppar.
Kom då pappa in, så stadnade
ban i dörren och tle barska
mustascherna drogo sig till ett
godt leende. Sa spann
mormor många milor och
mamma stickade af det mjuka,
hvita garnet varma strumpor, än
hvita, än brokiga, ibland åt
pappa, ibland lit barnen och
pa julafton — kan man tänka
sig? — fick mormor ett par
strumpeband stickade af
samma garn med Ellens små
fingrar. Flera långa väfvar såg
man om vårarna ligga pä
drifvan för att bleka; allt af
lingarn som mormor spunnit, på
den fina rocken, men så fin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
