Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tf
— God dag, k.lra mor! Vi
äro sa törstiga, kan ni gc oss
litet vatten?
— >S:i gerna! svarade
gumman och skjöt undan sin
spinnrock. Medan hon tog ner en
skal iVan hyllan, sågo sig de
unga omkring i den låga,
mörka stugan.
— Ser du, Axel! utbrast
Hickan, „8cr du spinnrocken, den
gula rullan, den röda randen
pa hjulet, minns du mormors
spinnrock?
— Jo, men sådana finnes
flera, svarade den unge herrn;
dock höjde han sig ned och
betraktade trampen, så djupt
behöfde han ej böja sig dä han
var eu Liten gosse, inen ban
var läng nu, så lång som
pappa förr i verlden.
— Ellen, Ellen det är vår
spinnrock! utropade han och
pekade på trampen; der stod
med knappast läsliga
bokstäfver: „Den 15 December. A.
W." Mormor hette Anna Wall;
det var hennes spinnrock, den
hon fått. hein från svarfvarcn
den 15 December, för många
år sedan. Ellen sträckte fram
sin hvita hand och slätade den
gamla rocken i det hon sade:
„God dag, mormors spjnnroek"!
Men gumman förvånades,
hon skjöt upp glasögonen och
stod och tittade. Axel och
Ellen berättade om den kära,
gamla rocken och om mormor,
och så berättade gumman
huru hon fått den. Det räckte
en läng stånd, men da de
slutat berätta, hviskade Ellen
något till Axel, ban nickade,
dorpä vände hon sig till
gumman och sade: vill ni sälja
spinnrocken åt mig? Den är
oss så kär. Men otn ni vill,
så kan ni få komma till oss
och lära tnig spinna, det vill
jag sedan betala er för. Vi
hafva köpt en gård och ämna
bo här 0111 somrarna.
— Och jag skall köpa er en
annan röck, sade Axel.
Gumman tackade; det ville hon visst.
En ny röck var ju alltid
bättre än en gammal. Men sä
tänkte icke. Axel och Ellen.
De höllo så mycket af den
gamla rocken oaktadt den nu var
både sliten och lappad.
Bets-ningen var borta på flera
ställen och pä trampen syntes en
fördjupning efter foten som
trampat, men det var likväl
mormors spinnrock. Den kom
nu igen till heder, fick stå i
Ellens vackra ruin och
trampas af Ellens lilla fot och
slätas af hennes lilla hand och
Axel trampade ännu ibland på
trampen, mon det ville hans
syster ej gerna tillåta: „deu
är så bräcklig redan" sade hon
och det var sannt; men ända
ville hon ej köpa någon ny, ty
denna var ju den kära
mormors egen spinnrock.
__ —il—.*)
*) lVrättcIsoii „Tacksamheti ca
ffireg. mr är uf samma signatur. Ked.
begagnar tillfället att tittrycks »in fäg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
