Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
36
hände det en ting att
bondhustrun skulle bära spinnrocken
upp på vinden. Trappan var
brant och krokig och huru det
var, föll rocken ned pä
(n|[ipan. Der låg flen. Rullan
sönder, hjulet sönder, trampen
sönder! Hvad skulle Axel
hafva sagt! Ja, Ellen visste nog,
att hon dä såg den för sista
gången. Bonden blef mycket
ledsen och kastade bitarne ut
på gärden. „Jag år rik nog
att köpa en annan", sade ban
öfvermodigt och der låg nu den
fina spinnrocken. Men ännu
var allt icke slut. En
gammal gumma kom gående på
landsvägen. Hon såg den
söndrig.! spinnrocken och tänkte:
„om jag hade <le der bitarne
ända", ty hon var sa fattig,
att hon ej kunde köpa sig cn
ny spinnrock.
— Tag den, sade bonden
och gumman hopsamlade glad,
de spridda bitarne. Hon
hade en brorson, som var
snickare och denne lofvade se till
om rocken kunde lagas. Det
lyckades rätt väl. Visst såg
den lappad och limmad ut, men
den dugde ändå, ty man
kunde spinna på den och det var
hufvudsaken. Gumman
tackade Gud och skaffade sig både
ull och lin. Nu spann hon
från morgon till afton så
ili-tigt och så sålde hon garnet
och så fick bon penningar och
för penningarne köpte hoti bröd 1
och mjölk och l jus och en psalm-
bok och cn ny kyrkduk. Det
var så trefligt i den mörka
stugan, sä att rocken befann sig
nästan lika väl som förr hos
mormor; isynnerhet då
gumman med sin darrande röst sjöng
en vacker psalm. Kocken
surrade sa gladt och suckarne, de
hördes ej af, ty gumman
brukade ej heller sucka och
dessutom brakade hon smörja
trampen med istcr, just vid
gångjer-net, kanske kom det sig deraf.
Den surrade sålunda i
mänga år. Gummans har b|efa|lt
hvitare och kinden allt
skrynkligare och den trötta foten
trampade redan så långsamt,
likväl sjöng hon sina psalmer
och tackade Gud för hvarje dag.
En mycket het
sommardag, spatserade en ung herre
och en ung dame på
landsvågen, nära gummans stuga. De
talade så ifrigt och pekade än
på ett berg, än på en bäck,
än på en skogsdunge.
— Jag är rysligt törstig,
sade den unga damen.
— Yi stola gå in i någon
stuga och begära vatten, sade
herremannen.
— Ja, ja! Ser du der är en
så nätt och snygg. Och hör
du, der inne sjunger man
psalmer, der bo visst goda
menniskor.
— Och en spinnrock surrar
der inne, alldeles som förr hos
mormor.
Den uuga Hickan läste upp den
laga dörren och de gingo in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
