Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(2
Kn dag så redo de vid dagens gryning
Igenom tv nen mila öde fält,
Och Vind och Stråle flögo af sä snällt,
Som aftonskimret öfver hafvets di/ning.
De redo genom rymden, ystre, glade,
Förbi så många stjernor8 cirkeldans.
Det rar en fräjd, en prål,-t, ett. sken, en glans!
De voro barn; och de sä roligt hade!
Till sist sä ville Dagmar återvända:
— I ’år far blir ledsen; bästa Hamming, kom!
Men Flamming ville icke vända om:
— En stund ännu, en liten ridt, en enda!
Se der en stjerna »ti nattens rilce,
Kn liten mörk planet vid verldens slut!
Låt oss för ro skull se hur der ser vt
På detta lilla flarn i rymdens dike!
Nåväl. De landade pä dunkla stranden
Af detta lilla klot der längst i vrån
Och bundo fålarna ej långt ifrån
Vid palmerna, som vårte uti sanden.
Bäst solens barn der sågos glade sväfva,
Steg fadersögat öfver himlens rand
Och brände Afrikas glödheta sand,
Lik cn tyrann, för hvilken folken bäfva.
Och Samum kom, och markens blomster, bräckta
Som döda fjärtar dignat utan tröst
Vid källans närings/ösa modersbröst;
Schakalen röt, och tigern sågs försmäkta.
Det var som om naturen dagen skydde,
Och menskan suckade i ångst och qvalm.
1 skuggan utaf bamburör och palm
För 1’lamming och för Dagmar negern {lydde.
Men solens barn, de sökte sina fålar,
Förskräckta af rår jords fientlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
