Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom, lin att han heter
Matti, svarade värden. För en
stund seihin kom han hit
vandrande neil kröp straxt upp på
ugnen för att värma sig. Stig
ner, Matti, och svara sjelf.
— Vänta, vänta! jng
kominer väl! hördes nu en sömnig
röst bakom ugnen, och ner
klef der en svartmuskig,
un-dersätsig karl, sotig i ansigtet
och med håret hängande
tof-vigt ner i pannan. Gäspande
och stråekande pa sig, frågade
han hvad man ville honom.
— Har han lust att bli min
dräng? sade herremannen
förnämt.
— Nej, någon lust har jag
just ej, men nog kunde det
låta sig göra ändå, om vi bli
sams om lönen, svarade Matti.
— Nä. lät höra! Hvad skall
ban ha i lön? frågade
herremannen.
— Mina fordringar äro
icke stora: mat och kläder
liksom åt de andra drängarne
och rättighet att vid årets sint
knäppa herrn engång i
pannan.
— Jo, den år god, den!
sade herremannen, gick förargad
ut, satte sig i slädan och reste
till nästa gård.
Liksom på förra stället smt
husbonden i högsätet och en
hop unga karlar omkring
honom.
— Ar hår någon, som vill
bli min dräng? frågade
herremannen.
Men ingen var hågad
dertill, ty också här kände man
hans snålhet och elakhet.
Slutligen sade vården:
— Kanske möjligen den der
fremmande karlen pä ngnen
har lust att tjena er.
— Jo, det måtte vara en
rar slyngel! sade herremannen.
— Jng vet. ej vidare om
honom, ün att han heter Matti...
— Det namnet tycker jag
ej om, afbröt herremannen.
— Det är knappt en qvart
timmes tid sedan h:m kom hit,
fortsatte vården. Frusen, som
han var, kröp han straxt upp
]iä ugnen. Stig ner, Matti,
och gör sjelf reda för dig!
— Vänta, vänta! jag
kommer väl, bara jag hinner,
svarade Matti och klef långsamt
ner från ugnen. Men der lian
stod i skymningen och
sträckte sig i vrån, hade han en
förunderlig likhet med den soliga
karlen pä det förra stället,
tyckte herremannen och
frågade misstroget:
— Nä, hur år det ? vill du
träda i tjenst hos mig?
— Nej, icke vill jag just;
men nog kunde det väl gå för
sig åndä, bli vi bara ense om
lönevilkoren, svarade Matti.
— Och hvilka skulle da lians
vilkor vara? sade herremannen
snäsigt.
— Mat och kläder liksom
ät de andra drängarne, och
rättighet att vid arets slut
knäppa herrn engång i pannan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
